Chocken är obeskrivlig när dessa rader skrivs. Statsminister Stefan Löfven (S) talar om ett terrordåd. I nuläget är tre döda och åtta skadade, även om dessa uppgifter går isär.
Polishelikoptrar och ambulanssirener tjuter som en påminnelse om att Stockholm är en stad i skräck. Tunnelbanesystemet ligger nere, liksom all tågtrafik från och till Stockholms central. På sociala medier erbjuder människor trygga rum och skjuts till personer som fastnat i en stad som är mycket avgränsad.
Det kommer uppgifter om att den lastbil som rammade in i folkmassan i centrala Stockholm (vid Åhléns ingång) hade kapats tidigare under fredagen. Även om man i skrivande stund inte säkert vet om det rör sig om en terrorattack så påminner mycket i förfarandet om det som skedde i Nice och i Berlin i fjol och i London för bara några veckor sedan.
Trots att vi ofta på redaktionen pratat om att det nog bara är en tidsfråga innan en attack inträffar, också här, känns det helt surrealistiskt att den just (återigen) kanske har inträffat.
På Facebook markerar människor att de är i säkerhet. Men i en del familjer kommer en älskad människa inte att komma hem igen. Sorgen är olidlig.
