Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Bild: Ernst Henry photography

    Teodorescu: Glöm inte att rösta!

    Att få rösta är inte bara en rättighet, det är också en skyldighet. För ett initierat val krävs ett stort beslutsunderlag. Tänk efter en extra gång, strunta i att proteströsta, rösta i stället för något, skriver Alice Teodorescu.

    Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

    Egentligen föredrar jag att rösta på valdagen. Att klä upp mig lite extra och i sakta mak promenera till vallokalen för att sedan njuta av det faktum att jag lever i ett fritt land med demokratiska val. Men i år blir det svårt att hinna med. Så om du, som jag, ska rösta under de kommande dagarna är det med andra ord hög tid att bestämma dig för vilket parti som ska få äran att förvalta din värdefulla röst.

    Det ska medges att denna mandatperiod knappast ökat förtroendet för den svenska politikerkåren. Alliansens tafatta agerande dagarna efter valet, hopsnickrandet av den politiskt förlamande Decemberöverenskommelsen, de höga brösttonerna i migrationsfrågan under våren och sommaren 2015, liksom den därpå följande helomvändningen under hösten samma år. Lägg till det ändlösa poserandet och oförmågan att ta ställning när intressen kolliderat, besattheten vid Sverigedemokraterna som resulterat i en osedvanlig ovilja att stå upp för den egna politiken. Ja, listan kan tyvärr göras mycket lång. 

    Sverige står inför stora problem som kommer kräva långtgående, ibland smärtsamma åtgärder. Det är dessutom högst sannolikt att konjunkturen vänder under nästa mandatperiod. Därför är det beklagligt att sittande regering inte lagt mer krut på att reformera medan ladorna stått fulla. Sverige år 2018 är ett tudelat land med en växande underklass som nästan uteslutande består av människor med utrikes bakgrund. 

    Ett Sverige där fattigdom och utsatthet alltmer går i arv och klassresorna förunnas färre än tidigare. Tudelningen baserat på ursprung är en för Sveriges del helt ny situation som vi bara sett början på. En situation som kommer att kräva politiker som inte räds obekväma beslut och tuffa prioriteringar framöver.

    Skattesystemet liksom arbetsmarknaden behöver reformeras i grunden. Svensk förvaltning och myndighetsvärld är, inte minst sedan avslöjandena om IT-skandalen i Transportstyrelsen, i behov av en gedigen genomlysning. Tryggheten måste garanteras alla medborgare, oavsett bakgrund och bostadsadress. Satsningar på polis och försvar är med andra ord oundvikliga. 

    Likaså behöver Sverige kloka och realistiska reformer som säkerställer en övergång till ickefossila bränslen. Skolan, vården och omsorgen behöver bli mer likvärdig och ha kortare köer. En diskussion om framtidens välfärd och dess finansiering kan inte vänta. Samhällskontraktet får inte naggas i kanterna mer.

    Så vad ska man tänka på när man röstar, oavsett vilket parti man röstar på? Till att börja med: Politik är att välja, att ställa grupper mot varandra - den som påstår något annat ljuger. Resurserna är inte oändliga och allt som politikerna lovar kommer med en prislapp. Därför bör man som väljare fundera på hur alla de generösa satsningar som presenteras i valrörelsen ska finansieras - och av vem. Eftersom alla inte kan få allt måste man fundera på vem eller vilka som blir lidande när en viss satsning eller reform utlovas.

    Ett rykande färskt exempel på en sådan konflikt rör Socialdemokraternas löfte om att barnfamiljer ska ges en extra semestervecka per förälder till en kostnad av 5,4 miljarder enligt dem själva. Svenskt Näringsliv uppskattar att reformen kostar 32 miljarder per år. Samtidigt som en mängd behövande människor, däribland svårt sjuka barn, nekas rätt till LSS på grund av resursbrist. Gör Socialdemokraterna en rimlig prioritering här? Knappast!

    Överhuvudtaget behöver man som väljare oftare efterfråga konsekvensanalyser av de förslag som läggs. Vad blir effekterna på lång och kort sikt? Vilka kommer att drabbas? Påfallande ofta tycks politikerna sakna den sortens kalkyler med ödesdigra konsekvenser som följd. Se bara på migrationsfrågan: först inga gränser för hur många man anser sig kunna ta emot, sen när situationen blir ohållbar (som en effekt av just gränslösheten), drastiska åtgärder som blir mer långtgående än vad de hade behövt vara om man haft framförhållning.

    En annan aspekt att vara uppmärksam på som väljare rör skillnaden mellan intentioner och utfall. Alltför ofta stoltserar våra politiker med ambitioner som i teorin kan vara goda men vars negativa effekter få tagit höjd för. Därför bör empiri och fakta, gärna med internationell komparativ utgångspunkt, väga tyngre än känslor och egna upplevelser. Identitetspolitiken måste en gång för alla förpassas till skräphögen.

    Givet att regeringsbildningen ser ut att bli ytterst komplicerad tillkommer frågan om hur de politiska förslagen ska kunna realiseras i praktiken. Utifrån detta hade det varit önskvärt om politikerna före valet meddelat vilka konstellationer de kommer att ingå i för det fall att drömuppställning faller. I ett läge när man inte med säkerhet kommer att få regera med de man vill blir det därför nödvändigt att kunna redogöra för vilka kompromisser man kan tänka sig och vad som är absolut heligt. Utifrån denna information kan man som väljare få en fingervisning om vad partierna de facto prioriterar när det ställs på sin spets.

    Valet om en vecka kommer att gå till historien. Inte för sina visionära politiker eller för partiernas ideologiska stringens, utan för avsaknaden av dem. Vi står inför det svarslösa valet, med politiker som ställer fler frågor än vad de tycks ha svar på. Men det är du som väljare som ska ställa frågorna. Att få rösta är inte bara en rättighet, det är också en skyldighet. För ett initierat val krävs ett stort beslutsunderlag. Det är så lätt att förledas av väloljade politikersvar och sedan rösta som man alltid har gjort. Men tänk efter en extra gång, strunta i att proteströsta, rösta i stället för något. 

    För mig är det viktigt med politiker som värnar om individens frihet, som vill öka hennes egenmakt. Som inte tar demokratin och yttrandefriheten för given. Politiker som förstår bildningens och utbildningens betydelse, som tänker bekämpa våld och kriminalitet varhelst det förekommer, som strävar efter att uppvärdera klassresan ännu en gång. Politiker som klokt hushåller med medborgarnas skattemedel. 

    Politiker som inte gör politik av allt och som behandlar meningsmotståndare som de själva vill bli behandlade. Som vurmar för flit och ansträngning och som belönar den som lyfter sig själv och andra mot alla odds. Politiker som är öppna mot omvärlden och som månar om Sveriges internationella samarbeten men som också förstår att Sveriges gränser måste kunna försvaras militärt i en orolig tid. Men framför allt: modiga politiker som vågar fatta obekväma beslut, som står för något oavsett varifrån vinden blåser ifrån.  Förhoppningsvis är botten nu nådd.

    Grattis på valdagen - i förskott!