Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild: TT/GP
Bild: TT/GP

Teodorescu: Det är dags att se allvaret, Löfven

Under de år som Löfven suttit vid makten har larmrapporterna duggat tätt, trots högkonjunktur, minusränta och relativt stabila finanser.

"Jag älskar Sverige och jag är väldigt, väldigt stolt över att bo i vårt land och just därför så måste vi också våga se och uttala att det är någonting som håller på att gå sönder i Sverige. 400 000 människor är arbetslösa, vi har mycket stora problem i skolan, det är dags att se allvaret." 

Nej, orden är inte barnboksförfattaren Katerina Janouchs. Orden är Stefan Löfvens. Året var 2014 och det var i sitt avslutande tal i TV4, efter den sista duellen kvällen före valet, som oppositionsledaren Löfven gav sin syn på sakernas tillstånd. Att samme Löfven, numera statsminister, offentligt tar barnboksförfattaren i örat för de negativa uttalanden Janouch gjort utomlands om situationen i Sverige får snubbarna i Monty Python att framstå som seriösa (Expressen 18/1). 

Under de år som Löfven suttit vid makten har larmrapporterna duggat tätt, trots högkonjunktur, minusränta och relativt stabila finanser. Här är ett axplock: Överbeläggning inom vården (Dagens Medicin 30/5-2016), sensationella väntetider på akuten (GP 16/12-2016, DN 10/1, SVT 13/1), kris inom cancervården (SvD 6/9-2016), en socialtjänst som går på knäna (DN 7/4-2016), kris inom polisen och färre uppklarade brott (Sydsvenskan 19/11-2016), tudelad arbetsmarknad (Arbetsförmedlingen 11/11-2016, Arbetsmarknadsnytt 16/1), ökad segregation i 209 kommuner (Dagens Samhälle 11/5-2016), 53 "utsatta områden" (Polisen 8/2-2016), stenkastning mot blåljuspersonal (Expressen 15/5-2016), kraftig ökning av personriktade brott där den största ökningen avser sexualbrott (Sveriges Radio 10/1-2017), en skola som visserligen presterar något bättre på marginalen men långt ifrån vad som kan förväntas av ett land som gör anspråk på att konkurrera med kunskap (Skolverket 6/12-2016). Listan kan göras oändlig. 

Om någon i detta kritiska läge skulle välja att överdriva den dystra beskrivningen av verkligheten så är det givetvis onödigt. Den talar för sig själv. Men det är faktiskt lika allvarligt att skönmåla den, att bemöta varje nyhet om försämringar med att det minsann går så mycket bättre på andra håll, för andra grupper, i andra städer. Om gårdagens politiker hade haft en sådan inställning till dåtidens fattig-Sverige hade vi levt i ett mycket annorlunda samhälle där var och en hade förblivit vid sin läst och begreppet klassresa varit förpassat till Nationalencyklopedin. 

Mycket av det som nu framstår som irreparabelt hade kunnat förhindras, eller i varje fall mildras, om politikerna de senaste decennierna inte hade tävlat i att i regeringsställning förneka framväxten av de problem som de sen i opposition beklagat sig över. Oförmågan att enas om problembilden, att erkänna att motståndaren kan ha rätt i verklighetsbeskrivningen men fel i åtgärdsprogrammet, har lamslagit det politiska samtalet och låst positionerna. Det är absurt att inte minst den traditionella vänstern försatt sig i en situation där den ska agera förnekare av samhällsproblem som främst drabbar de egna väljargrupperna. 

Nu är en ny dimension av pågående kris i vardande. Under innevarande och nästa år, som dessutom är ett valår, kommer statens kostnader för den rekordstora invandringen från 2015 att vältras över på kommunerna. Precis som Nima Sanandaji, nationalekonom och vd för tankesmedjan ECEPR, konstaterade i veckan, har antalet kommuner med svag ekonomi vuxit påtagligt (Dagens Samhälle 17/1). Från 122 stycken år 2000 till 142 stycken 15 år senare, för att enligt SCB:s beräkningar kunna öka ytterligare till 151 stycken under innevarande år. Bland kommunerna med svagast skattekraft i fjol var åtta landsbygdskommuner. 

Denna verklighet, som det talas förvånansvärt lite om och som sannerligen borde engagera statsministern mer än bilden av den i utländsk press, kommer att bli alltmer synlig för väljarna. Inte minst när konjunkturen vänder. Sanandaji föreslår näringspolitiska åtgärder som exempelvis återindustrialisering för att skapa tillväxt också utanför storstadsområdena, liksom en översyn av det kommunala utjämningssystemet så att det blir mer lönsamt för kommunerna att få människor i arbete. Till Sanandajis förslagslista bör sådant som lägre lönekostnader, fler låglönejobb och lägre skatter på låga löner läggas.

Om regeringen inte lyckas vända utvecklingen med hjälp av en uppsättning tillväxtfrämjande reformer och utbildningsinsatser återstår enbart att ytterligare höja de redan alltför höga skatterna eller att skära i de kommunala utgifterna ännu mer. Inga valvinnare direkt någondera, särskilt som väljarna redan nu har fog för att ifrågasätta var deras skattepengar tar vägen. 

En majoritet av svenskarna tycker att Sverige utvecklas åt fel håll och att viktiga samhällsfunktioner fungerar dåligt. Av opinionsföretaget Ipsos undersökningar framgår att förtroendet för såväl polisen som försvaret är anmärkningsvärt lågt och dessutom fallande (DN 21/12-2016). Men också att 4 av 10 instämmer med i påståendet ”traditionella partier och politiker bryr sig inte om människor som mig själv”, liksom att drygt var femte helt eller delvis håller med om att ”vi behöver en stark ledare som är beredd att bryta mot reglerna”. Lägg därtill att fjolårets förtroendebarometer från Göteborgs universitet visade att förtroendet fortsätter att falla för regering, riksdag och de politiska partierna. 

Sverige har mycket stora problem, "det är dags att se allvaret", för att citera Stefan Löfven anno 2014. 

Mest läst