Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Teodorescu: Demokratin behöver orädd journalistik

Vi som på olika vis bidrar till att göra en tidning måste alltid ha läsarna i åtanke, inte konkurrenterna eller åsiktsdomstolen i sociala medier, skriver Alice Teodorescu.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Jörgen Huitfeldt är inte vem som helst. Han är stjärnjournalisten som efter 20 år lämnade Sveriges Radios flaggskepp Studio Ett för att bli redaktör på den nystartade mediesajten Kvartal. 

Dessutom har han skrivit en av veckans mest omtalade artiklar i svensk media, Därför frågar jag om invandringen i vilken han bland annat skriver att: ”Många kolleger har genom åren förpassats ut i marginalen, ut på journalistisk ökenvandring, för att de uppmärksammat problem som invandringen till Sverige fört med sig. Jag har själv avstått från potentiellt kontroversiella reportage för att undvika problem”.

Att som journalist avstå från ”potentiellt kontroversiella reportage för att undvika problem” är ett inte obetydligt problem i sig. Journalistikens främsta uppgift är att vända och vrida på alla frågeställningar, granska makten, vara nyfiken. Att aldrig ducka för frågor vars svar man personligen kanske ogillar. Svar som kan komma att användas för att bedriva en politik som man själv tar avstånd ifrån. 

Om detta inte görs kommer alternativa nyhetsförmedlare av alla slag och med olika anspråk på seriositet att få fotfäste. Enbart misstanken om att det problem som Huitfeldt beskriver inte är unikt för Sveriges Radio bör stämma till eftertanke. 

När jag läser Huitfeldts inlägg slår det mig att de människor som beskrivs, de som säger sig värna demokratin, som vill skydda den mot odemokratiska krafter (reella såväl som uppdiktade), inte sällan är samma personer som i praktiken gärna begränsar densamma för de röster som de ogillar. Som om yttrandefriheten alls behövdes om alla vore eniga.

Vi som på olika vis bidrar till att göra en tidning måste alltid ha läsarna i åtanke, inte konkurrenterna eller åsiktsdomstolen i sociala medier. Den journalist som är mer mån om det egna varumärket än om att ställa frågor, också sådana som kan uppfattas som kontroversiella i ankdammen, bör byta jobb. Vilket Huitfeldt modigt nog alltså gjort. I sin nya roll duckar han inte längre, till stor glädje för alla som tar del av Kvartals kvalitativa journalistik.

Samtidigt väcker Huitfeldts avhopp, liksom de iakttagelser som han delar med sig av, en rad frågor om de journalister som är kvar på den forna arbetsplatsen. Sveriges Radio är inte vilken medieplattform som helst; om konsekvensneutraliteten brukas selektivt inom Public Service vad kan man som mediekonsument då förvänta sig av andra aktörer? 

Sedan Donald Trump valdes till president i USA har oron för så kallade fake news nått oanade proportioner. Ju mer orolig för ”fake news” desto mer anständig antas man vara. Det är nämligen en fråga man får oroa sig över utan att anklagas för alarmism. I slutet av förra året meddelade den statliga myndigheten Vinnova att man beviljat finansiering till en digital plattform med syfte att motverka just falska nyheter i den kommande valrörelsen. 

På myndighetens hemsida kan man läsa om samarbetet mellan de privata mediekoncernerna Bonnier och Schibsted och Public Service-bolagen SVT och SR. ”I ett unikt utvecklingsprojekt ska flera ledande svenska nyhetsredaktioner motverka att "fake news" och ogrundade påståenden får spridning och spelar en avgörande betydelse i det svenska valet 2018. 

En digital plattform ska utvecklas som kan lyfta fram faktagranskningar som görs av olika redaktioner under valåret, till exempel granskningar av postningar i sociala medier. Det kan handla om påståenden i den politiska debatten och om uppgifter som får stor spridning viralt.”

Givetvis ska medierna inte sprida falska nyheter, men det är det ytterst få som är av annan uppfattning om. Därför vore det mer intressant att föra en diskussion om nyhetsjournalisters ansvar för att förmedla också sådana fakta som kan uppfattas som kontroversiella i enlighet med principen om konsekvensneutralitet. 

Journalisters främsta uppgift i en demokrati är att förse medborgarna med fakta. Fakta i sig kan nämligen aldrig vara av ondo. Det är bristen på fakta som ger upphov till myter, inte tvärtom. Men för att få fram fakta måste journalisterna göra sitt jobb - utan rädsla. Den senaste tidens berättelser från sådana som Huitfeldt borde vara startskottet för ett seriöst samtal om journalistikens roll i ett fritt och demokratiskt samhälle.

Mest läst