Teodorescu: Censurera inte - lär av historien

I grunden handlar det om att ta ställning till om kulturen, och därmed historien, bör revideras för att överensstämma med dagens uppfattningar och preferenser.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Som barn älskade jag att läsa sagor. Att gå vilse i andra världar, i svunna tider, i andras innersta rum. Om jag trillade ner i ett kaninhål, utforskade mysteriet med skuggan över stenbänken eller seglade med Pippis pappa över Söderhavet spelade mindre roll. Det var tillgången till den parallella verkligheten som tilltalade hjärtat och kittlade fantasin.

Sannolikt fanns det ett och annat i de barn- och ungdomsböcker som förgyllde mina bokslukarår som skulle kunna väcka diskussion i dagens ängsliga kulturdebatt. Säkert fanns det någon karaktär som skildrats på ett stereotypt sätt eller något ord som i dag uppfattas som kränkande. Ska det censureras, gömmas undan, plockas bort?

ANNONS

Återigen rasar diskussionen om barnböckerna, enligt given dramaturgi, mellan den självgoda Samtiden och hennes förhållningssätt till sin vulgära kusin, Dåtiden. Den här gången handlar det om Jan Lööfs populära barnböcker "Morfar är sjörövare" och "Ta fast Fabian" som anses innehålla "stereotypa skildringar av andra kulturer". Förlaget Bonnier Carlsens litterära chef Eva Dahlin förklarar att: "Antingen blir boken en klassiker som inte går att köpa, eller så fortsätter vi reproducera fördomar i våra barnböcker som vi annars i samhället aktivt jobbar med att motverka" (AB 8/5). Därför har Lööf fått ett ultimatum: rita om böckerna eller så kommer de inte längre att ges ut.

Det är inte första gången som frågeställningen ställs på sin spets. För fyra år sedan drabbades författaren och illustratören Stina Wirsén av ett liknande drev då hennes gestalt "Lilla hjärtat" ansågs anspela på rasistiska stereotyper. Också boken om "Tintin i Kongo" har varit omdiskuterad efter att Kulturhuset i Stockholm beslutade att rensa ut dem från barn- och ungdomsbiblioteket för några år sedan.

Som så ofta i dessa sammanhang är intentionen sannolikt god, men konsekvenserna allvarliga även om de vid första anblick kan framstå som harmlösa. I grunden handlar det nämligen om att ta ställning till om kulturen, och därmed historien, bör revideras för att överensstämma med dagens uppfattningar och preferenser. Därför måste man fråga sig om det finns ett värde med fri och oberoende kultur. Om svaret är jakande, blir den mer fri och oberoende, eller tvärtom av diverse inskränkningar? Hur påverkas kulturlivet av dessa återkommande debatter? Sannolikt negativt, då det blir mer relevant att hålla sig inom ett imaginärt elstängsel än att riskera att trampa snett på minerad mark.

ANNONS

Och sagor kallas för sagor, och inte för uppslagsverk, av en anledning. Om sagorna och konsten ska beskriva verkligheten enligt någon på förhand given mall - och alltid testas mot vad som anses vara den korrekta beskrivningen av densamma - går själva essensen förlorad. Kulturen blir fattigare, och vi med den.

Alla som någon gång läst för ett barn vet att de flesta barn kan skilja mellan verklighet och fantasi. När skiljelinjen är oklar ankommer det på den vuxne som läser sagan att om frågetecken uppstår, sätta dessa i en kontext. "Tintin i Kongo" är ett ypperligt exempel på en bok som bör tjäna som ett tidsdokument över en tid då synen på rasism var en annan. Att gömma boken förändrar inte historien för de människor som utsattes, det enda som sker är att förståelsen för det som var, och för den utveckling som skett därefter, tas ur sitt sammanhang och förlorar sin innebörd. En påhittad verklighet konstrueras som därmed mister uppgiften av lära oss något om oss själva.

I dagens polariserade samhälle där vi i allt högre utsträckning väljer vilken information som ska forma vår världsbild, och där vi genom inte minst sociala medier ständigt kan få den bekräftad, är det centralt att konsten och litteraturen får stå intakt. I stället för att censurera, revidera och försöka "skydda" oss ifrån sådant som skaver eller gör ont bör vi i mycket högre utsträckning sträva efter att utmana, problematisera och ifrågasätta. Det utvecklar förmågan att analysera, argumentera och tänka kritiskt. Det om något driver utvecklingen framåt, under förutsättning att vi har god kännedom om varifrån vi kommer och varför vi befinner oss där vi står i dag.

ANNONS
ANNONS