Föreställ dig att du vaknar upp en morgon och inte minns något av gårdagen. Du är politiker och framför dig ligger en trave tidningar med artiklar som vittnar om ett samhälle som inte mår särskilt bra. Du läser om att hot och våld mot sjukvårdspersonal inte bara blivit vanligare på landets akutmottagningar, utan också på andra avdelningar. Exempelvis på Kvinnoklinikens gynekologiska akutmottagning, förlossningen och neonatalavdelningen i Malmö där personalen ska förses med överfallslarm framöver (Vårdfokus 1/9).
Du läser vidare om en knivskuren polis i centrala Stockholm mitt på blanka dagen. En annan som fick en stor sten kastad mot sig från ett höghus. Polisförbundet beskriver hur våldet har blivit vardag i samband med ingripanden och den oro som förbundet känner inför en stigande våldsspiral (Svt 1/9).
På radion hör du att det skjuts betydligt mer i Sverige än i de flesta andra europeiska länder. I förhållande till folkmängden sker det fyra till fem gånger så många skottlossningar med dödlig utgång i Sverige som i Norge och Tyskland. Sverige ligger snarare i paritet med södra Italien. Enligt forskarna bakom den nya studien har det grova våldet gått ner i åldrarna och flyttat från mc-gängsmiljön till storstädernas ytterområden. Av Sveriges tre storstäder är Malmö den stad i landet som har störst problem med skottlossningar i förhållande till sin befolkning (SR 5/9).
I en gästkolumn i SvD skriver entreprenören Henrik Jönsson om ett inbrottsförsök i fastigheten där han bor i centrala Malmö. Det pågår en inbrottsvåg i kvarteren och på frågan om hur han bäst ska skydda sin familj svarar polismannen med en suck: "Ärligt, genom att inte bo i Malmö. Det här ökar så mycket att det inte går att hantera." Jönsson tillhör inte, enligt egen utsago, "någon typ av alarmistisk falang som ständigt anser att olika delar av samhället "går sönder”. /.../ Hur man än ser på saken så ökar kriminaliteten i Malmö. Vi befinner oss i en situation som omgående kräver mycket kraftfulla åtgärder." (3/9).
Sverige är i dag ett splittrat land där flera sanningar råder parallellt. För vissa går livet ut på att maximera framgången, för att andra att minimera risken att bli utsatt för våld och få sin egendom förstörd. Du måste förhålla dig till bägge, utan att varken skön- eller svartmåla.
Så vad gör du? Förmodligen gör du en gedigen sammanställning av situationen där du analyserar vad som skett. Därefter formulerar du vad problemet är, vad som behöver göras och framför allt hur du ska göra det. En sak är emellertid säker: om du av taktiska skäl inte behöver minnas vem som gjort vad och hur det politiska fältet ser ut börjar du sannolikt inte att oroa dig över "Sverigebilden" - i stället ligger din tyngdpunkt på att lösa problemen. Eftersom alla andra drabbats av samma minnesförlust som du är det ingen som kommer att berätta för dig att "såhär har vi alltid gjort". Du är därmed fri att ta dig an problemet från grunden.
Den som aspirerar på att vinna nästa års val kan nämligen inte nöja sig med att höja anslagen lite här och skärpa lagen lite där. I ett samhälle där staten tappat greppen över sina grunduppgifter - där medborgarnas säkerhet och trygghet hör till det primära - kommer andra, inte minst kriminella, att träda in i dess ställe.
