Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Tar du ansvar för din hatsvans?

Är det rimligt att politiker och debattörer tar ansvar för vad personer de aldrig mött eller uppmuntrat till något hotar och ställer till med lidande? Ja, svarar många. Ledarsidans Adam Cwejman diskuterar hatsvansen.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Volkert van der Graaf var så förbannad att han köpte en semiautomatisk pistol och mördade den nederländske politikern Pim Fortuyn.

Enligt van der Graaf var Fortuyn farlig. Det spelade ingen roll att han var en demokratiskt vald politiker. ”Det var Hitler också” som van der Graaf förklarade under rättegången. Fortuyns framgångar påminde om 1930-talet och nazismen. Fortuyn slog mot de svaga och Nederländernas muslimer. Därför skulle han dö.

Van der Graaf var i någon bemärkelse före sin tid. En pionjär inom grenen ”brunsmetning”. Kanske skulle han i vår samtid, sexton år senare, beskrivits som en radikaliserad och våldsbejakande miljöpartist. Van der Graaf var nämligen aktiv i miljö- och djurrättsfrågor. 

Pim Fortuyn kämpade för dödshjälp, liberal narkotikalagstiftning och en restriktiv migrationspolitik. En eklektisk politiker enligt de flesta mått mätt, men knappast Hitlers solbrända och öppet homosexuella inkarnation under tidigt 2000-tal.

En annan förbannad man var den arbetslöse trädgårdsarbetaren Thomas Mair. För honom räckte det inte att hänga på nazistforum och läsa om den vita rasens förestående utrotning. Han ville göra skillnad. Så han högg ihjäl labourpolitikern Jo Cox kort med kniv några dagar innan britterna röstade om EU-medlemskapet.

Jo Cox var för Europeiska unionen, engagerade sig för etnisk mångfald och var aktiv i fredsrörelsen. Efter mordet insinuerades det i mer än en artikel att Mair var den yttersta konsekvensen av EU-motståndet och en förråad samhällsdebatt.

När mordet på Fortuyn ägde rum var begreppet ”hatsvans” knappt uppfunnet. Efter mordet på Cox var det för många uppenbart vilken hatsvans Mair tillhörde. 

Svansanalogin är intressant. Kängurun balanserar med hjälp av svansen, som visserligen innehåller få blodkärl och är långt ifrån djurets mittpunkt. Men tvivelsutan är svansen en del av djuret. Just det där sista är en central del av analogin.

Det börjar med sura kommentarer om reglering av böjda gurkor och slutar med mord på EU-vänliga politiker som Cox. Först anklagas en högerpolitiker för att vara rasist och sedan tror någon dåre att det går att förhindra tredje rikets återkomst genom att mörda politikern.

Analogin med svansen har den spännande konsekvensen att den upphäver artskillnaden mellan demokratiskt sinnade personer och de vars modus operandi är hat, hot och våld. Skillnaden reduceras till en glidande skala: De som är emot EU, låt oss kalla dem huvudet, delar kropp med svansen, som mördar de som är för EU.

Det är enligt denna logik som kritiken mot moderatpolitikern Hanif Bali utformas. Han behöver inte hota någon till livet personligen. Det gör "hans" svans åt honom med hjälp av påstått subtil uppmuntran. Ingen rök utan eld som det brukar heta. Och Bali syns tydligen ofta till när det ryker. ”Bakom Bali står en mobb. Han har inte bett om den. Men den finns där” som chefredaktören för LO-finansierade tidningen Politism, Eric Rosén, uttryckte det.

Kanske har Rosén rätt. Jag har länge undrat vem som i hemlighet styr galningarna. En tidig söndagsmorgon, inte långt efter att jag debatterat migration och integration med Hanif Bali i Stockholm, blev jag från ett dolt nummer uppringd av en, enligt egen utsago, ”vanlig skattebetalare”. Personen konstaterade att jag och ”mitt folk” försöker utrota svenskarna. En vacker dag skulle jag få ”betala” för illdåden.

Tyvärr lämnade den morgonpigge skattebetalaren inte sitt nummer, så det är svårt att fråga om vem som bad honom väcka mig så tidigt. Kanske känner sig Bali manad att ta avstånd från hotet? Det skedde ändå kort efter att vi debatterat.

Långt senare anklagades undertecknad på Twitter av en offentlig person för att vara ”smygbrun”. Det innebär att jag i hemlighet är nazist. Skulle någon ta anklagelsen på allvar och inspireras av van der Graafs mord så hittar ni enkelt hjärnan bakom det hela på Twitter.

Att ”svansklaga” en person innebär att sänka anklagelsens bevisbörda till den nivå att 1600-talets häxprocesser i jämförelse framstår som ett under av rättssäkerhet. Den anklagade behöver knappt figurera i anklagelseakten. För enligt svanslogiken är djuret en helhet, huvud och svans förenade i en och samma kropp - även om de agerar oberoende av varandra. 

Men kom ihåg att resonemanget gäller åt båda håll: Om kollektiv skuldbörda nu gäller i samhällsdebatten så sitter vi alla tillsammans inlåsta med ”våra” galningar och tvingas ta ansvar för deras handlingar.

Mest läst