Förhoppningsvis inser också väljarna på valdagen vikten av att genom bevarad parlamentarisk stabilitet inte äventyra den nuvarande ekonomiska återhämtningen och uppgången. Den finanskris som skakade om både Sverige och hela världen visar hur det som ena dagen kan upplevas som ekonomisk trygghet nästa dag kan ha förvandlats till otrygghet. Det är då viktigare än någonsin att kunna föra en konsekvent ekonomisk politik.
Jobb, ekonomi och skola är några av de frågor väljarna prioriterat främst i årets riksdagsval, och de ämnena var också några av de tyngsta i SVT:s partiledardebatt på fredagskvällen.
Det var en debatt där ”hemmaplan” växlade mellan regering och opposition. Till hemmaplan för alliansen får jobbfrågan räknas, där jobbskatteavdragen betydelse inledde. Fredrik Reinfeldt pekade i debatten på den drivkraft det blir för var och en när det tydligt kan märkas i plånboken att en arbetsinsats verkligen ger resultat.
Mona Sahlin, som ju i efterhand godtagit alla de jobbskatteavdrag hon först bekämpat, ville hävda att själva förutsättningen och syftet med jobbskatteavdragen skulle vara att åstadkomma sänkta löner. Det blev en väl enkel uppgift för Reinfeldt att bemöta – jobbskatteavdragen har gått hand i hand med höjda löner under hela fyraårsperioden och standardhöjningen har varit påtaglig inte minst i låginkomst- och medelinkomstgrupper – ett tak för avdraget är ju satt när det gäller högre inkomster.
Sjukförsäkringen får nog fortfarande räknas till oppositionens hemmaplan, även om det är mycket oklart hur det rödgröna alternativet egentligen ser ut. Här hade de rödgröna laddat med exempel från medierna om fall som hamnat mellan stolarna, medan Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund energiskt pekade på hur människor i det gamla systemet av arbetsmarknadsskäl eller brist på rehabilitering kastades in i tröstlös förtidspensionering.
Skoldebatten fick en lätt schizofren prägel, där de rödgröna anklagade regeringen för att brutalt utestänga ungdomar i yrkesutbildning från högskolebehörighet – innan Jan Björklund tvingades påpeka att den som väljer yrkesutbildning faktiskt också har rätt att välja högskolebehörighet eller inte. Ridå!
Mest spännande blev lite oväntat jämställdhetsdebatten, som lyckades lyfta från det vanliga grälet om föräldraförsäkringen. Det var Maud Olofsson som engagerat pekade på att 80 procent av de anställda i offentlig sektor är kvinnor och hur bristen på mångfald och valfrihet hållit nere deras löner. Fler arbetsgivare och konkurrens om arbetskraften är det som kan lyfta kvinnolönerna, underströk Olofsson, men där stretar de rödgröna ihärdigt emot.
På något sätt var väl detta också signifikativt för de båda sidornas positioner – en regering som vill satsa mer för att stimulera drivkrafterna i samhället, en opposition som helst vill tillbaka till det gamla och där tyngdpunkten mer läggs på transfereringarna. Men spännande var det.