Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Symbolpolitikens tid är nu

Med flygskatten fortsätter regeringen att bedriva tom symbolpolitik. Men det är inte bara regeringen som ägnar mycket tid åt att skicka signaler i stället för att bedriva konkret politik.

Kvoterade bolagsstyrelser. Begränsade vinster (läs: begränsad valfrihet) i välfärden. Två stora frågor som regeringen drivit hårt under mandatperioden. Det är även två frågor som kommer att falla platta som pannkakor när riksdagen ska rösta om dem. 

Regeringen känner förstås till att de har en riksdagsmajoritet emot sig. Likväl fortsätter de att driva frågorna. Inte i hopp om att något annat parti ska ändra sig, det ter sig inte särskilt sannolikt. Utan snarare för att det skickar rätt signaler till de väljargrupper som de vill nå – och till Vänsterpartiet, förstås.

Något annat som regeringen vill göra för signalvärdets skull är att införa flygskatt. Det är väl bra att beskatta sådant som är dåligt för miljön, kan man tycka. Men det finns flera problem med att införa en flygskatt. Ett av dem är att det inte fyller sitt syfte: klimatnyttan skulle, i bästa fall, vara ingen alls. I värsta fall skulle den till och med kunna öka utsläppen.

Detta då det inte handlar om en skatt på utsläpp, utan en skatt på passagerare. Flygskatten tar till exempel inte hänsyn till hur mycket den enskilda flygresan påverkar miljön eller vilket bränsle planet drivs av.

Flygskattens påverkan på klimatet skulle i bästa fall vara försumbar. Dess påverkan på antal arbetstillfällen är dock inte försumbar: i Norge fick Rygge flygplats stänga ner helt till följd av att de infört en flygskatt. Bara i Västra Götaland hotas nu 1480 arbetstillfällen enligt beräkningar från WSP.

Av dessa skäl har regeringen en majoritet i riksdagen emot sig även i denna fråga. Något som hade varit betryggande om det inte vore för att regeringen kan få igenom flygskatten ändå. Ansvarig minister Per Bolund (MP) menar att det går att baka in den i höstbudgeten. 

För någon som inte är insatt i det politiska spel som pågår i riksdagen skulle detta nog te sig märkligt. Vi har alltså ett förslag som skulle röstas ned vid en votering, varför skulle en budget innehållandes samma förslag släppas fram? Förfarandet ter sig dumt men det är ändå så det gått till hittills. 

Hur många gånger har vi inte hört företrädare för ett borgerligt parti kritisera regeringens förslag, för att sedan släppa fram en budget innehållandes samma förslag? Det är med andra ord inte bara regeringen som ägnar mycket tid åt att skicka signaler i stället för att bedriva konkret politik. 

De partier som är emot en flygskatt bör inte bara klaga på regeringen, utan även se till att den stoppas. Alliansen har en faktisk möjlighet att göra detta genom att lägga en gemensam budget som ett alternativ till regeringens. Kristdemokraterna och Moderaterna förespråkar redan detta. Ljuset riktas därmed mot Centerpartiet och Liberalerna. Kommer deras kritik, precis som flygskatten, bara bli ett slag i luften?

Mest läst