Vi befinner oss i en samhällsutveckling där digitaliseringen är katalysatorn, möjliggöraren och motorn. Den har pågått länge, men nu står vi inför språng som kommer förändra nästan allting: vad vi gör, hur vi gör det och vad som går att göra.
För hastigheten i utvecklingen bara ökar. Enligt en teori från Intels grundare Gordon E. Moore ökar datorers kapacitet exponentiellt – var 18:e till 24:e månad fördubblas kraften. Moore förutspådde detta 1965 och det har häpnadsväckande nog stämt sedan dess. I dag är datorerna redan så kraftfulla att en fördubbling av kapaciteten innebär närmast ofattbara ökningar av möjligheterna. Och sen dubbleras det igen, knappt 2 år senare. Det blir en ökning med minst 400 procent på en svensk mandatperiod.
Jämförelsen är viktig, för politiken rör sig inte tillnärmelsevis lika snabbt, och kan förstås inte heller göra det. Däremot står vi nu inför ett antal strategiska vägval där Sverige måste välja rätt för att 2050 ska bli ett år som vi kan se fram emot, snarare än att oroa oss inför.
Sverige tappar sedan några år i den internationella konkurrensen, våra grannländer satsar mycket mer, och mer konsekvent på allt från e-förvaltning till öppna data. Tar vi inte nya tag i digitaliseringsutvecklingen kommer vi att halka efter ytterligare och riskerar att bli en medelmåtta i EU, utan vare sig särskilt imponerande innovationskraft i näringslivet eller jämlikhet i samhället.
Jag är dock optimistiskt lagd. Jag ser framför mig hur Sverige har fattat de strategiska besluten och använder stora data för att begripa och styra komplexa system, exempelvis inom vården. Jag ser hur vi har hittat en rimlig balans mellan säkerhet, integritet och innovation och därför har såväl trygga medborgare och ett blomstrande näringsliv som hög samhällstillit. Jag tror att användbarhet och tillgänglighet har blivit självklara kvalitetsaspekter i alla system. Vi har sett hur allt fler kvinnor sökt sig till tekniksektorn så att hela samhällets kompetens tas tillvara. Vi har förändrat trygghetssystemen så att de fungerar för ett nytt, diversifierat, föränderligt arbetsliv. Vi har ett reellt livslångt lärande, där människor ges möjlighet till kontinuerlig vidareutbildning, och där den digitala kompetensen är självklar. Inte minst ser jag hur vi har skaffat tillräcklig förståelse i hela samhället kring hur digitaliseringen förändrat nästan allting och gjort helt nya saker möjliga.
Vi är i dag mitt i en stor transformation där affärsmodeller ställs på ända, inom både privat och offentlig verksamhet, vilket leder till att människor får förändrade villkor och nya möjligheter i privatlivet, arbetslivet, samhällslivet och utbildningen. Vi måste omfamna detta, för det är när tekniken ges möjlighet att förändra vad vi gör i grunden som de stora kvalitets- och effektivitetsvinsterna kan komma.
Och vi kommer behöva de vinsterna, inte minst i offentlig sektor. Vi står inför stora utmaningar både vad gäller finansieringen och de ökande krav som medborgarna ställer. Digitaliseringen kan vara lösningen på båda delarna, så att robotar och datorer gör allt det de kan till mycket lägre kostnader, så kan människor göra det som bara människor kan: ge mänsklig omvårdnad och närhet. Digitaliseringen möjliggör också nya, mer individuellt anpassade tjänster, som bättre svarar mot människors behov.
Detta gäller i både offentlig sektor och i näringslivet. Robotiseringen kommer ha transformerat arbetslivet totalt till 2050, och åtskilliga, kanske de allra flesta, jobb kommer att ha försvunnit i sin nuvarande form. Sysslorna kommer utföras ändå, men i många fall utan behov av mänsklig insats. Detta är inte ett hot utan en möjlighet, människor kommer då kunna göra andra saker, långt borta från tunga lyft och repetitiv långtråkighet. För jobb tillkommer också, jobb som utgår från det sant mänskliga i oss snarare än från det som kan ersättas av maskiner.
Den transformation som vi i dag står mitt i kommer vara långt framskriden 2050. Det är dock nu, 2015, som vi kan bestämma hur pass väl Sverige kommer kunna utnyttja alla de fantastiska möjligheter som utvecklingen ger oss.
Jan Gulliksen
Ordförande i Digitaliseringskommissionen och professor i människa-datorinteraktion på Kungliga Tekniska Högskolan
