Det ryska ordspråket “alla som bär på knivar är inte kockar” stämmer rätt bra in på det Ryssland som Vladimir Putin skapat. Under Putin har den organiserade brottsligheten, med en lång historia i landet, blivit mindre synlig men inte desto mindre aktiv. Gangsters är politiker, affärsmän är spioner och oligarker tvättar illegalt pengar. Staten både uppmuntrar och underlättar för organiserad brottslighet och de kriminella nätverken förser regimen med tjänster.
I mitten av 1990-talet frågade Edward Luttwak, en Rumänsk samhällsvetare, om inte den ryska maffian förtjänade att få Nobels ekonomipris. Då, fyra år efter Sovjetunionens fall, uppskattade han att ryska gangsters hade fört över så mycket som 100 miljarder dollar till sina utländska bankkonton sedan 1990 och berövat den ryska ekonomin mer hårdvaluta än vad hela den totala summan av allt västerländskt bistånd under 90-talet till Ryssland uppgick till.
Under 90-talet vällde oligarker fram i Moskva och i andra större städer. De tillhörde en privilegierad grupp som skapat sina förmögenheter på privatiseringarna av sovjetiska industrier. Med pengaflödet följde också kriminella gäng. Det tillhörde närmast vardagen att fönsterrutorna på restauranger sköts sönder från passerande bilar, bilbomber sprängdes och att våldsamma uppgörelser ägde rum på gatorna.
När Vladimir Putin kom till makten år 2000 tog han, till viss del, itu med 90-talets våldsamheter. Den så öppna uppvisningen av laglöshet fick det att verka som om staten inte hade någon kontroll.
Putin har egentligen inte några problem med organiserad brottslighet, så länge den inte hotar hans position eller statens makt, vilket 90-talets offentliga härjande gjorde. I dag verkar brottsligheten mer undangömt (med undantag av förgiftningen av ex-spionen Sergej Skripal i Storbritannien i år). Omfattningen har däremot inte minskat. Det skedde till exempel lika många lönnmord 2016 som 1996.
Man kan fråga sig om det inte ändå ligger i den organiserade brottslighetens natur att vara ett hot mot staten - att all brottslighet hotar statens våldsmonopol. Det kan gott stämma, men inte nödvändigtvis om det gäller en "mobiliseringsstat”, vilket Ryssland kan beskrivas som. En stat där regimen anser sig vara i krigstillstånd och innehar rätten att mobilisera alla individer, företag och media i syfte att främja statens agenda - även de kriminella om så krävs.
Sammanblandningen av stat och maffia kan handla om företagsdonationer (med maffian som mellanhand) eller att en agent ska få en täckmantel för spionage. Inför fotbolls-VM rapporterade The Times att Kreml beordrat en gängboss i Moskva att se efter rånare och ficktjuvar så internationella fans kunde känna sig säkra. Eftersom staten använder sig av organiserad brottslighet betraktar den inte maffian som ett direkt hot, så länge de samarbetar.
I Ryssland kan en VD för ett företag vara en affärsman, en spion eller en gangster. Eller alla tre samtidigt. Och, som CIA direktören James Woolsey en gång förklarade, behöver ingen av dessa tre institutioner nödvändigtvis ha några problem med det. Gängen i Ryssland underlättar, koordinerar och tillhandahåller tjänster, både till ryska staten men också till kriminella nätverk i andra länder.
En tredjedel av heroinet i Storbritannien befinner sig i landet på grund av ryska nätverk, men det är inte ryssar som säljer droger i Londons gathörn. Det är så ryska maffian har expanderat under 2000-talet. Det inte bara accepteras av Putins Kreml, utan staten är i själva verket ”the biggest gang in town” som Mark Galeotti, en statsvetare som studerat ryska gäng i över trettio år och författare av ”The Vory: Russia’s Super Mafia” beskrivit utvecklingen.
Vissa, som Galeotti, hävdar att Putin inte hade kunnat annektera Krim om det inte vore för alliansen med de kriminella gängen som finns på halvön. Kriminella entreprenörer på Krim, också kallat Ukrainas Sicilien, hjälpte Putin att på 24 dagar göra Krim till en del av Ryssland. I Donbass, en region i östra Ukraina där en väpnad konflikt mellan Ukraina och Ryssland än idag pågår, är kriminella gäng också Kremls allierade. Kol, guld, bensin och tobak är vad kriget i östra Ukraina egentligen handlar om, enligt den ryska journalisten Julia Polukhina, och det är ett krig som kriminella utkämpar - rekryterade och beväpnade av Ryssland. Moskva har lovat att stå för deras utgifter.
Sedan början av konflikten i Ukraina har pengar och vapen förskingrats och priset betalas genom allt fler våldsbrott och illegal vapenhandel innanför den ryska gränsen. USA och Europas ekonomiska sanktioner mot Ryssland som introducerades efter annekteringen av Krim har också bidragit till att allt fler ryska gäng bedriver verksamhet innanför Europas gränser. Detta då euron är så mycket starkare än rubeln. Banden mellan kriminell verksamhet och den ryska staten sträcker sig djupt.
I september 2014 blev Eston Kohver, en officer i den estniska underrättelsetjänsten, bortförd av FSB. I Moskva anklagades han för att ha befunnit sig innanför den ryska gränsen. Han åtalades och dömdes till femton års fängelse men blev frisläppt i ett utbyte ett år senare. Den ryska agenten Estland släppte i utbyte mot Kohver var troligtvis inte anledningen till att FSB kidnappade Kohver. I stället tyder mycket, enligt Galeotti, på att skälet var att Kohver var mitt uppe i en undersökning av illegal cigarettsmuggling. Estlands säkerhetspolis har antytt att FSB underlättat den kriminella verksamheten i utbyte mot en del av vinsten. Inte för att som individer berika sig själva utan för att de svarta pengarna kan användas för operationer i Europa utan att behöva röja rysk inblandning.
Ryska gäng har existerat sida vid sida med staten länge. Josef Stalin var en känd fixare och allierade sig ofta med kriminella för att genom våldsamma bankrån samla in pengar till Bolsjevikerna. Det var också i Stalins Gulag-läger gängen bildades. Det var där ett gemensamt språk - fenya - växte fram och fångarna hade intatuerade gängsymboler.
Banden mellan den kriminella världen och bolsjevikerna försvann inte med revolutionen. Långt senare, bland de sovjetiska soldater som kom hem från Afghanistan i slutet på 80-talet var det många fattiga veteraner som fann livet svårt. Många blev medlemmar i de kriminella gäng som härjade på gatorna under 90-talet. I dag är tatueringarna borta eller dolda, men språket lever vidare - Putin är känd för att använda fenya i sina tal - och gängen växer.
Den ryska organiserade brottsligheten påverkar inte bara Ryssland. Kreml tvekar inte att dra nytta av kriminella nätverk för att driva på sin agenda, vare sig det gäller kriget i Ukraina eller lönnmord mitt på blanka dagen i engelska småstäder - det är detta som urskiljer verksamheten från länder där den organiserade verksamheten är något dolt och avskilt från statsmakten. I Ryssland är den gränsen suddig mellan Kreml och de kriminella nätverken.
Det gäller inte bara den undre världen. Putin kan mobilisera ett stort antal aktörer, från tjänstemän och media till lobbyister och spioner, för att främja sin agenda och denna koppling är viktig att förstå om man vill syna de ryska påverkansoperationerna. I Putins Ryssland kan en affärsman vara just en affärsman, en gangster eller en spion, eller alla tre – alla som bär knivar är inte kockar. Så länge det gynnar Putin kommer den organiserade brottsligheten fortsätta att vara nästintill en del av staten, det största gänget av dem alla.
