Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    ÄRKEBISKOP. Mycket talar för att det söndrande misstaget med Juluppropet för en "human migrationspolitik" får en repris denna jul under Antje Jackeléns ledning.   

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Svenska kyrkan borde inte gräva skyttegravar

    Svenska kyrkan bör uppmana medlemmarna att hjälpa sin nästa men politisk policyutformning är inte kyrkans uppgift. Vi är många som vill besöka kyrkor i juletid utan att läxas upp från predikstolen om flyktingpolitik under religiös täckmantel.

    Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

    Julen är en tid då troende under kyrkvalven får plats för reflektion, samtal och andlig återhämning. Vi är emellertid många som vill besöka kyrkor i juletid utan att läxas upp från predikstolen om flyktingpolitik under religiös täckmantel. 

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    I samband med förra årets jul valde Svenska kyrkan att lansera Juluppropet för en ”human migrationspolitik” med politiska krav på regeringen. För många medlemmar blev kravlistan droppen efter flera års växande irritation. Under de senaste tio åren har ungefär 57 000 medlemmar i snitt valt att lämna Svenska kyrkan varje år men 2016 steg siffran dramatiskt till 90 000 personer (SR Ekot 11/4).

    Svenska kyrkan har blivit mer politiserad medan kyrkans enande roll och det religiösa budskapet har hamnat i skymundan. Ett exempel på det senare är att Margareta Winberg i november fick en plats i mäktiga kyrkostyrelsen fast den tidigare S-ministern beskrivit sig som icke-troende i intervjuer. Det är märkligt att någon som inte är kristen får sitta i den tunga styrelsen eftersom det i Svenska kyrkans regelverk fastställs att de som företräder kyrkan ska dela kristen tro och kristet liv (Dagen 25/11).

    Ett annat färskt exempel på politiseringen av kyrkan är att Svenska kyrkan skrev ett brev till migrationsminister Helén Fritzon efter regeringens uppgörelse om ensamkommande. I skrivelsen, som finns på kyrkans hemsida och är daterad till 30 november, kräver Svenska kyrkan att samtliga utvisningar till Afghanistan stoppas och att Sverige måste ge unga från Afghanistan, som bedömts vara mellan 18 och 25 år, möjlighet till uppehållstillstånd på grund av gymnasiestudier. 

    Svenska kyrkan underkänner således Migrationsverkets bedömning av säkerhetsläget och kräver att vuxna afghanska män utan asylskäl ska ges plats i gymnasieskolor, som lider av lärarbrist, samt att skattebetalarna tar notan. 

    Förra månaden kritiserade ärkebiskop Antje Jackelén återigen svensk flyktingpolitik i skarpa ordalag i en debattartikel (SvD 29/11). Mycket talar alltså för att det söndrande misstaget med Juluppropet får en repris denna jul. Även i år kommer präster i sina julpredikningar dela upp åhörarna i team medmänskliga eller lag omänskliga utifrån kyrkans oerhört snäva definition av vad en ”human flyktingpolitik” innebär. Det är beklagligt. Julen är den tid på året då kyrkan är som mest betydelsefull för många, inte minst de ensamma.

    Kyrkan bör självklart uppmana medlemmarna att hjälpa sin nästa men att inrikta sig på detaljerad policyutformning är inte kyrkans uppgift. Om ledningen fortsätter med sina politiska pekpinnar pekar allt på att det leder det till ännu större medlemstapp. 
    Den laddade migrationsfrågan har de senaste tre åren grävt mentala skyttegravar i familjer, på arbetsplatser och mellan vänner. Inte sedan folkomröstningen om kärnkraften 1980 har ett politiskt ämne haft sådan sprängkraft i Sverige.

    Själva ordet religion kommer från latinets religare som betyder binda samman. Det borde Svenska kyrkan ta fasta på. Kristendomen har förmåga att vara försoningens religion. Det visade sig den 24 december 1914. Då lade tusentals tyska, franska och brittiska soldater ned vapnen vid fronten i Flandern. Under kvällen ställde tyskarna stearinljus på skyttegravarnas bröstvärn och sjöng Stille Nacht! Heilige Nacht! Snart stämde engelska röster in i julpsalmen, Silent night! Holy night!. Ömsesidiga försäkringar om att ingen skulle skjuta, fick soldaterna från olika arméer att klättra upp ur skyttegravarna. De möttes, om än för en kort stund, i ingenmansland för att begrava sina döda och fira julafton.

    Landets största religiösa samfund borde börja lägga tonvikten på det som förenar oss på djupet, långt bortom våra politiska åsikter, och erbjuda existentiell vägledning. På så sätt kan Svenska kyrkan bli en samlande kraft och inta en unik roll som de politiska partierna men även socialtjänsten och psykiatrin har svårt att fylla. Som andlig brobyggare mellan människor skulle Svenska kyrkan kunna säkra sin överlevnad i en turbulent tid.