Förra veckan rapporterade Aktuellt om att den danska regeringen återigen skärper kraven för medborgarskap. Man ska ha varit laglydig och självförsörjande under flera år, klara prov i både språk och samhällskunskap. I enlighet med den enklaste av alla journalistiska traditioner ställde tv-reportern en av medborgarskapstestets frågor till några förbipasserande danskar i centrala Köpenhamn: Var Carl Nielsen konstnär, författare eller kompositör? De kunde inte svara, varpå reportern naturligtvis fick dem att säga att det är orimligt att invandrare ska kunna saker som infödda danskar inte kan.
Jag tog en titt på samhällskunskapstestet som låg ute på tidningen Berlingskes hemsida. Det är inte omänskligt svårt. Det kräver att man har koll på högstadiets samhällskunskap, hyser en gnutta kultur- eller sportintresse och besitter viss förmåga att använda uteslutningsmetoden. Den som har bott i Danmark i åtta, nio år, torde ha haft gott om tid att lära sig språket. Att inte bryta mot lagen är helt och hållet individens val. Att försörja sig själv är också i hög grad individens val, i alla fall i ett land med relativt låg arbetslöshet och där både yrkes- och universitetsutbildningar är avgiftsfria.
Danmark har valt en medborgarskapsmodell som ligger i linje med de flesta europeiska länders men som skiljer sig radikalt från den svenska. Exakt var gränsen går mellan rimliga och orimliga krav är en öppen fråga. Men den svenska vägen – där medborgarskap inte kräver någon ansträngning alls – är kanske inte den självklara måttstocken.
Om public service vill granska den danska integrationspolitiken, är det varken bidragsnivåer eller medborgarskapstest som bör sättas under lupp. Det mest problematiska i utlänningspolitiken finns destillerat i 24-årsregeln. Enligt den kan du som dansk inte bo i Danmark tillsammans med utländsk make eller maka om denne är under 24 år.
Regeln sägs förhindra tvångsgifte, men framför allt gör den följande: I dag måste en 21-årig kvinna lämna Danmark tillsammans med sin två månader gamla bebis. Fadern har arbete och försörjer familjen, men eftersom hans yrkestitel inte finns med på den lista med professioner som ger undantag från 24-årsregeln, ska kvinnan ut. Hon får flytta hem till sina föräldrar i Makedonien. Mannen får pendla fram och tillbaka i tre års tid, men kommer ändå att gå miste om stora delar av sitt barns första år.
Regeln inskränker människors frihet, den splittrar välfungerande och självförsörjande familjer. Så sent som för några veckor sedan rekommenderade SD att denna ordning omgående införs i Sverige. Det kan diskuteras vad ett ”öppet samhälle” egentligen är. Men en sak är säker, en fyrkantig 24-årsregel hör inte hemma där.
