Det är skillnad på att vara kvinna i Sverige och i Saudiarabien. I det sistnämnda måste kvinnor ha sin mans tillåtelse för att få lämna landet. På allmän plats är de tvungna attbäraheltäckande kläder ochatttäcka sitt hår. Saudiska kvinnor får inte köra bil eller, med undantag för taxi och privatchaufför, färdas i en bil med en annan man än sin make, bror eller far. Det saudiska samhället är på många sätt könssegregerat med banker och postkontor som ofta har separata avdelningar för kvinnliga kunder.
Exemplen illustrerartydligt denkulturskillnadsom rådermellan våratvå länder. Att den ena kulturen rent objektivt är bättre än den andra torde det inte råda några tvivel om. När det kommer till den allmänna synen på kvinnor handlar det snarare om artskillnad än gradskillnad. Ändå finns det de som vägrar erkänna att kulturer där kvinnor anses vara fullvärdiga medborgare skulle vara bättreänkulturer där kvinnor är livegna. Nu har kulturrelativisterna fått en frände i statsminister Stefan Löfven.
I helgen besökte statsministern Saudiarabien. När han i samband med resan tillfrågades om hur Sverige kan hjälpa saudiska kvinnor som inte har råd med utbildning och privatchaufför att få jobb blev svaret: “[...] Sen är det klart att det finns, liksom hemma i Sverige, hinder för kvinnor. Bristande fungerande äldreomsorg gör att kvinnor går ner till deltid och slutar arbeta också i Sverige. Det finns på båda sidor hinder för kvinnors deltagande. Men det måste respektive land ta i med.” (Expressen 14/10).
Parallellen mellan de hinder som kvinnor i Saudiarabien möter och de anledningar som gör att kvinnor i Sverige väljer att arbeta deltid är inte bara bristfällig utan direkt osmaklig. Som statsminister, dessutom för en självutnämnd feministiskvänsterregering, kan man inte skönmåla ett av världens mest ojämställda länder och samtidigt svartmåla ett av de mest jämställda. Vägrar manattsede skillnader som finns relativiserar man inte bara förtrycket i Saudiarabien, utan förringar ävenvåravärderingar kring jämställdhet.Det är att indirekt säga att våra svenska värderingar inte är mycket värda.
Lagen säger något om de allmänna värderingar som råder i ett samhälle och även där är skillnaden stor: medan män och kvinnor här är lika inför lagen så är det förtryck som sker i Saudiarabien på många sätt statligt sanktionerat genom sharialagar.
Det krävs dock mer än lag för att hålla kvinnor trygga. Att kunna enas om problembeskrivningen är viktigt för att kunna rikta förebyggande åtgärder rätt. Därför är kulturrelativism inte bara osmakligt, utan rentav skadligt,även för svenska kvinnor. Ett tydligt exempel är frågan om hedersförtryck, där många till vänster försöker sopa problematiken under mattan med hänvisning till att de som uppmärksammar den är rasister. Kvar blir kvinnorna som drabbas.
