Vänsterpartiet villkorade stenhårt sitt stöd för regeringens budgetar efter förra valet 2014. Priset måste nu betalas. I förra veckan presenterade Ardalan Shekarabi (S) och Jonas Sjöstedts (V) ett förslag om att begränsa vinster i välfärden som bygger på den söndersågade utredningen av Ilmar Reepalu (S). Hans motstånd till vinst har på goda grunder kritiserats, av bland annat remissinstanser,eftersom det hotar att jaga bort privata aktörer från välfärden.
Tajmingen med lagförslaget är tondövt i synnerhet när det gäller skolan.
Sverige har allt fler elever på grund av invandring och högt barnafödande. I Reepalus vanskötta Malmö stängs kommunala skolor ner av skyddsombud, samtidigt står tiotusentals barn i hela landet i kö till privata Engelska skolan. En kunskapsnation har inte råd att välfungerande skolor bommar igen.
Det är även märkligt att två uttalade arbetarpartier struntar i anställdas åsikter. Personal på friskolor är nöjdare än kommunalt anställda konstaterade Friskolornas riksförbund redan för några år sedan efter att ha bett Sveriges Företagshälsor, företagshälsovårdens branschorganisation, göra en studie.
Undersökningen omfattadealla yrken inom skola och förskola. På påståendet ”Du är stolt över att tala om var du är anställd” instämde 60 procent av anställda på fristående skolor. Motsvarande siffra för personal på kommunala skolor var 48 procent.
De välfärdsföretag som berörs i detta skede är de som reglerasav socialtjänstlagen, LSS och skollagen. En proposition planeras att nå riskdagen i mars. Det mesta pekar på att den inte röstas igenom eftersom Alliansen och Sverigedemokraternaär emot.Hälso- och sjukvårdssektorn ska ännu inte omfattas men vänsternanser att det är nästa steg.
Sannolikt hoppas flera tunga socialdemokrater i hemlighet på förlust vid omröstningen i vår eftersom man inser de förödande konsekvenserna för välfärden. Förslaget med vinsttak är helt enkelt ett rött köttben för att hålla Vänsterpartiet och vänsterfalangen i Socialdemokraterna på gott humör. Makten framför allt.
