Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild: Ernst Henry photography 
Bild: Ernst Henry photography 

Sonesson: Träning ger färdighet även i sjukvården

Den 1 juli i år börjar lagen om nationell högspecialiserad vård att gälla. Syftet är att bygga koncentration av kompetens på vissa ställen i landet som ger högre vårdkvalitet. Frågan är angelägen eftersom det handlar om hur samhället mest effektivt hjälper svårt sjuka patienter.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Nyligen kritiserade barnkirurgen Lars Göran Friberg vid Sahlgrenska universitetssjukhuset (SU) i hårda ordalag att viss avancerad barnkirurgi, som rör medfödda missbildningar, ska flyttas till Karolinska i Solna och till Lunds universitetssjukhus. All barnsjukvård i Göteborg kommer på sikt att haverera varnade läkaren i sitt debattinlägg. När en medicinsk auktoritet är avsändare för ett sådant budskap är det inte konstigt om föräldrar i Västra Götaland oroas. Kommer mitt älskade barn att få vård om det blir sjukt?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Fribergs påstående har bemötts av Jonas Andersson (L), ordförande i hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Västra Götalandsregionen. Han är även ledamot av Socialstyrelsens rikssjukvårdsnämnd som beslutar om nationell centralisering av viss högspecialiserad vård. Andersson hävdar att barnkirurgen svartmålar och sprider en både felaktig och oansvarig bild av att SU även ska upphöra med vård som barnhjärtoperationer och barncancervård. 

Han pekar på att rikssjukvårdsnämndens beslut rör endast omkring 30 patienter årligen som kommer att opereras i Solna eller Lund istället för Göteborg. Det handlar om missbildning i matstrupen, mellangärdesmuskulaturen samt specifika missbildningar i bäckenbotten, öppen urinblåsa och stopp i tarmens utflöde. 

En av slutsatserna i den statliga utredningen ”Träning ger färdighet - Koncentrera vården för patientens bästa” (SOU 2015:98) är att en läkare som utför ett ingrepp eller hanterar en diagnos regelbundet lär sig att göra det bättre än en läkare som utför färre ingrepp eller hanterar färre patienter. Utredningens förslag blir verklighet den 1 juli i år då den nya lagen om nationell högspecialiserad vård ska börja gälla. 

Frågan är mycket angelägen eftersom det handlar om hur samhället bäst och mest effektivt hjälper svårt sjuka och lidande patienter i ett land med en ganska liten befolkning.  Dagens lista på diagnoser som omfattas av centraliserad vård utökas ytterligare och insatserna ska ges på maximalt fem ställen i landet. Syftet är att bygga koncentration av kompetens som ger högre vårdkvalitet och bättre patientsäkerhet. 

Myndigheten för vårdanalys utförde för fem år sedan en utvärdering av patientperspektivet i rikssjukvården. Den viktigaste faktorn för patienterna visade sig vara att vårdens kvalitet är hög och det medicinska utfallet av behandlingen är bästa möjliga. Lagändringen kan innebära att viss typ av vård kan samlas hos SU  i Göteborg och att andra vårdgivare i Sverige då får upphöra med den sortens vårdinsatser. 

Självklart kommer lagens konsekvenser för landstingen att behöva utvärderas. Den kritik som lyfts, bland annat i SVT:s Dokument inifrån "Den stora sjukhusstriden" som sänts i maj månad, ska inte avfärdas på förhand. Vad ska det finnas för sorts vård utanför storstäderna? Finns det bara plats för storsjukhus framöver? Det är berättigade frågor. 

Författaren Malcolm Gladwell populariserade 10 000-timmarsregeln i en bestseller 2008. Förenklat lyder budskapet att det är målmedveten träning snarare än talang som tar fram världens främsta oavsett om det gäller schack, piano eller tennis. Flera kritiker har pekat på att resonemanget inte stämmer och kan inge falska förhoppningar. Vissa individer uppnår världsklass utan större ansträngningar och andra får kämpa förgäves för att man till exempel saknar genetiska förutsättningar.  

Trots att teorin med 10 000 timmars träning har motbevisats är den seglivad. Det har bland annat att göra med att den delvis är sann. Den som gör något många gånger och ofta har betydligt större chans att bli duktig än den som gör det sällan. Det gäller även inom sjukvården.  

 

Mest läst