Under måndagen presenterade regeringen och Vänsterpartiet satsningar för totalt 2,6 miljarder i vårbudgeten. Finansminister Magdalena Andersson (S) gräver i godispåsen inför valrörelsen och delar ut slantar här och där.Det mesta ska gå till sjukvård och äldreomsorg men pengar strösslas över allt från solcellsstöd till fler böcker i förskolan. Över två miljarder kronor kan låta som mycket pengar men sett till hela statsbudgeten är det ingen stor summa.
I vårpropositionen redovisar regeringen även sin bedömning av det ekonomiska läget. Finansminister Andersson är tydlig med att välfärden måste sättas framför skattesänkningar. Samtidigt påstod hon i SVT:s Morgonstudion i måndags att det går att bevara den nuvarande kvaliteten på välfärden utan några skattehöjningar.
Det är en uppfattning som går på tvärs med den betydligt krassare prognos som finansministerns egen myndighet Konjunkturinstitutet (KI) gör.
KI, som sorterar under Finansdepartementet, bedömer att den som bildar regering i höst måste bereda sig på att antingen höja skatten eller sänka bidragen. Det krävs om kvaliteten i välfärden ska behållas och man samtidigt ska följa rådande budgetregler. KI:s prognoschef Ylva Hedén hymlar inte: ”Alla åtgärder måste finansieras krona för krona. Det är vårt budskap till nästa regering”.
Socialdemokratin inser att varken höjda skatter eller sänkta bidrag är valvinnarfrågor. Därför lutar sig regeringen bekvämt tillbaka och väljer att vara mer optimistisk om konjunkturen och sysselsättning än andra prognosmakare.I ett pressmeddelande om vårbudgeten från regeringskansliet påstås därför symptomatiskt att: "Svensk ekonomi fortsätter att utvecklas starkt. Den svenska modellen levererar." Det är ansvarslöst att de som styr landet skönmålar verkligheten istället för att se den i vitögat.
John Hassler, professor vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet och tidigare ordförande i Finanspolitiska rådet, har en längre tid varnat för att den svenska tillväxten per capita är och blir historiskt låg även i ett internationellt perspektiv vilket ledarsidan tidigare uppmärksammat.
Det vanligaste måttet på ett lands välstånd är den totala ekonomiska aktiviteten, kallad bruttonationalprodukt. Men det är givetvis stor skillnad på hela BNP och BNP som slås ut per invånare i befolkningen. Detta måste regeringen, men även oppositionen, tala klarspråk om när vi blir allt fler som bor i Sverige. Ärlighet varar längst. John Hassler pekar på att Sverige lider av flera allvarliga strukturella problem, bland annat: ett fallerande utbildningssystem, en icke-fungerande bostadsmarknad och bristande integration av nyanlända.
Enligt Hasslers beräkningar kommer tillväxten per capita 2007-2021 att hamna på ännu lägre nivåer än åren 1972-1993, den period som ledde fram till 1990-talets djupa kris som krävde omfattande politiska reformer. Regeringens ljusa bild av en urstark svensk ekonomi är med andra ord rejält överdriven (Di 22/1 2018).
Utan tillväxt finns inget välstånd att fördela.Vårbudgeten är, likt mandatperiodens övriga budgetar, närsynt. Den ger inga långsiktiga svar på hur landet ska rustas för att tacklaväxande problem. Årets valrörelse måste därför handla om Sveriges tillväxtförutsättningar i den lågkonjunktur som oundvikligen nalkas.
