Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild: Ernst Henry photography och TT.
Bild: Ernst Henry photography och TT.

Sonesson: Sveriges flagga får inte kapas

Låt den svenska flaggan vara en symbol som bidrar till enande nationell gemenskap. Men om flaggan ska uppfattas som en gemensam angelägenhet är det avgörande att den inte kapas av politiska ytterkantskrafter. Patriotism à la Frankrikes president Macron borde inspirera den ängsliga svenska debatten.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Sedan 1916 har den 6 juni firats som den svenska flaggans dag. Först 1983 utsågs datumet till officiell nationaldag. Ursprungstanken bakom flaggdagen, när den tillkom under förra seklet, var att skapa ett tillfälle då alla svenskar, oberoende av politisk färg, kunde samlas vid det blågula tygstycket och känna samhörighet. Det är en vacker och viktig tanke som i högre grad borde lyftas fram i ett land som blir allt mindre etniskt och kulturellt homogent. 

Att hylla Sverige och det svenska är sorgligt nog något som kan tolkas som både exkluderande och högerpopulistiskt. Till exempel har det extremt nationalistiska partiet Alternativ för Sverige, som grundats av personer uteslutna ur SD, en svensk flagga i form av ett hjärta som partisymbol.

Nalin Pekgul, tidigare riksdagsledamot (S), har i olika sammanhang framfört ett tänkvärt budskap: i ett mångkulturellt samhälle måste det finnas några saker som är gemensamma och tillhör alla. Dit hör demokratin, det svenska språket men även den svenska flaggan. 

Förra året skrev Pekgul en debattartikel om studentfirande i förorten Tensta där hon bor. Pekgul beskrev att hon under många år stått utanför Tensta gymnasium, och även andra gymnasieskolor, för att ta emot vänner och vänners barn på deras stora dag. Under årens lopp har hon märkt att det har blivit allt vanligare att studenter med utländskt påbrå springer ut enbart med stora flaggor från föräldrarnas hemländer.

Pekgul är kritisk och upplever att detta demonstrerar ett nationalistiskt avståndstagande från Sverige. Bakom de nybakade studenterna står släkt som stolt visar upp att barnen ärvt deras hemlängtan menar hon. Det är fundamentalt att barn, oavsett rötter, ska kunna känna samhörighet med landet som de är födda och uppvuxna i. Pekgul pläderar för att vi alla, oavsett bakgrund, har ett ansvar för sammanhållningen i det Sverige vi lever i och att svenska flaggors betydelse för integrationen inte får underskattas. 

Men om flaggan ska uppfattas som en gemensam angelägenhet är det avgörande att den inte kapas av politiska ytterkantskrafter. Patriotism à la Frankrikes president borde inspirera den ängsliga svenska debatten. Emmanuel Macron är liberal och EU-vän men samtidigt uttalad patriot och poserar gärna med trikoloren, den franska flaggan. Han ser inkluderande patriotism, som värnar den franska republikens sekulära värderingar, som en nödvändig kraft för att stå emot destruktiv nationalism representerad av Nationella Fronten.

Bruket att till lands hissa riksflaggan är inte så gammalt i Sverige som man kan tro. Det var en sedvänja inom flottan. Först år 1873 fladdrade en svensk flagga över det kungliga slottet i huvudstaden enligt Nordiska museet. Kritiska röster menade då att flaggan borde stanna till sjöss. Det kungliga exemplet spred sig dock och flaggstänger blev med tiden en vanlig syn runt om i landet. Det visar att traditioner kan omformas och välkomna det som är nytt. Låt den svenska flaggan vara en kraftfull positiv symbol som bidrar till enande nationell gemenskap.

 

Mest läst