Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild: Ernst Henry photography och TT.
Bild: Ernst Henry photography och TT.

Sonesson: Sverige måste hjälpa EU att banta

Regeringen ska inte bara säga nej till ökad EU-avgift utan måste visa på konkreta sätt att spara i EU:s långtidsbudget som börjar förhandlas. EU:s gemensamma jordbrukspolitik slukar närmare 40 procent av unionens pengar. Sverige måste ifrågasätta om europeiska skattemedel används på ett kostnadseffektivt sätt. EU behöver en idédebatt om stödet till jordbruket.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

EU har två budgetar, en årlig och en flerårig som sätter de ekonomiska ramarna. Långtidsbudgeten borde intressera unionens 500 miljoner invånare i högre grad eftersom den påverkar vilket sorts europasamarbete vi får. EU:s långtidsbudget bestämmer den maximala summan för unionens utgifter inom varje område under de kommande åren. Den tidigare budgeten sträcker sig mellan 2014-2020 och arbetet med att ta fram den nya har inletts.

När statsminister Stefan Löfven träffade sina EU-kollegor den 23 februari diskuterade stats- och regeringscheferna för första gången gemensamt vad som ska prioriteras i nästa långtidsbudget. Stenhårda förhandlingar stundar. Sverige tillhör en liten grupp av fyra länder som inte vill se någon höjd EU-avgift. Övriga är Danmark, Nederländerna och Österrike. I början av maj ska EU-kommissionen ge förslag på budget för åren 2021 till 2027.

Den nuvarande flerårsbudgeten uppgår totalt till 910 miljarder euro, motsvarande 8,6 biljoner kronor. Brexit har dock rört till det. Storbritanniens utträde ur unionen skapar ett budgethål på upp till 15 miljarder euro, motsvarande runt 150 miljarder kronor. Åsikterna går isär om och i så fall hur det svarta hålet i plånboken ska fyllas. EU-kommissionen vill täcka miljardunderskottet främst i form av ökade anslag från medlemsländerna. 

Sveriges linje är istället att EU måste omprioritera. Det är rätt tänkt. De som förordar ökad budget pekar på att unionen fått nya uppgifter, bland annat inom migration och säkerhet, vilket kräver resurser. Det stämmer men det finns utrymme att skära i utgifterna och det gäller framförallt EU:s svällande gemensamma jordbrukspolitik, CAP (Common Agricultural Policy).

Kostnaderna för CAP har visserligen minskat över åren men slukar ändå absurda 40 procent av budgeten. Det gör den till den enskilt största utgiftsposten och måste fortsätta ifrågasättas och nagelfaras. Den gemensamma jordbrukspolitiken är en kvarleva från en annan tid innan jordbruksprodukter var globala handelsvaror. CAP formulerades i Romfördraget 1957 i ett Europa som präglades av andra världskrigets ransoneringar och matbrist. 

Världsnaturfonden (WWF) är starkt kritisk till den gemensamma jordbrukspolitiken och organisationen anser, på goda grunder, att systemet bevarar ett omodernt bidragssystem som bidrar bland annat till övergödning av Östersjön. Dagens gårdsstöd delas ut till alla, ju större jordbruk desto mer pengar och nästan utan krav på motprestation. 

Det är uppenbart att EU:s gemensamma jordbrukspolitik behöver bantas. Därför är det angeläget att den svenska regeringen inte bara säger blankt nej till ökade EU-avgifter utan också visar på konkreta sätt att skära i direktstöd till jordbruket. Sverige måste ta tillfället i akt att i samband med de kommande budgetförhandlingarna bidra till en nödvändig idédebatt om CAP. Trägen vinner.

Mest läst