Första gången var i ett parkeringshus. När Sam drabbas av ångest är det ofta minnesbilder av den första våldtäkten som utspelar sig i hans huvud. Han var elva år och tvingades till analsex. Pojkens smärta var så stor att övergreppet avbröts. Efter öl och cigaretter fortsatte mannen. Den fullbordadevåldtäkten skulle följas av fler. Många fler. Sam kan inte minnas alla.
Sam (som egentligen heter något annat) växte upp i ett trasigt hem. Som barn kom han i kontakt med två vuxna bröder som bodde i hans bostadsområde. Genom manipulation lyckades männen snärja pojken. Han var inte ensam om att falla offer för bröderna. Deras hem blev en samlingsplats för socialt utsatta unga som erbjöds TV-spel, godis, cigaretter, alkohol och droger. I utbyte pressades barnen att utföra sexuella handlingar för att få vara med i gemenskapen.
Den brutala brottsligheten pågick under många år. Först förra våren greps männen. Åtalet omfattar över tusen fall av grov våldtäkt mot barn och mängder av barnpornografiskt material hittades vid husrannsakan.I december dömdes syskonen i Ångermanlands tingsrätt till 14 respektive 12 års fängelse. Polisutredningen har fastställt att minst fem minderåriga varit utsatta för grova sexuella brott. Det yngsta offret var bara tre år när övergreppen började.
Domen överklagades till hovrätten och i mars meddelades oväntat att brödernas straff sänktes till 9 respektive 7 års fängelse.Hovrätten för nedre Norrland delar tingsrättens bedömning att offrens berättelser är trovärdiga men anser att det inte är bevisat att det rör sig om så stort antal övergrepp. Hovrätten har använt sig av den så kallade asperationsprincipen, med stöd i brottsbalken, som i praktiken innebär en ”mängdrabatt” vid flerfaldig brottslighet.
Detta har fått riksåklagaren Anders Perklev att reagera. Han anser att hovrätten använder mängdrabatten felaktigt och begär att Högsta domstolen (HD) prövar det aktuella fallet. Enligt honom innebär hovrättens tillämpning att bara ett ringa antal av de hundratals övergreppen har vägts in och fått betydelse för den samlade straffvärdebedömningen.
Utifrån Åklagarmyndighetens överklagande till HD framgår det att Utvecklingscentrum Göteborg uppmärksammade riksåklagaren på att domen måste granskas.Åklagarmyndigheten har sedan drygt tio år utvecklingscentrum på tre platser i landet, Göteborg, Stockholm och Malmö, vars syfte är att bevaka olika brottsområden.
Utvecklingscentrum Göteborg har upptäckt att svenska domstolar inte delar syn på hur asperationsprincipen ska tillämpas vid sexualbrott mot barn och att det därför behövs vägledning från HD.Centret i Västsverige skriver juridiskt knastertorrt att riktlinjerär angeläget eftersom ”mål av nu aktuell karaktär synes öka i omfattning”. Med andra ord betyder det att svenska domstolar konfronteras med fler fall där minderåriga utsätts för systematiska grova sexualbrott.
Riksåklagaren konstaterar att det inte existerar några generella principer i lag eller förarbeten för hur straffvärdebedömningen vid flerfaldig brottslighet ska gå till. Det är anmärkningsvärt. Överklagandet måste bli startskottet på en seriös debatt om hur Sverige ska förhålla sig till mängdrabatten. Rättsstaten är utmanad av en allt grövre kriminalitet. Studier från Brottsförebyggandet rådet tyder på att det är liten grupp i samhället som står för en stor del av brottsligheten.
Det är rimligt att den som begår upprepade brott får ett väsentligt strängare straff än den som begår enenstaka lagöverträdelser. Den samlade brottsligheten borde i högre grad vägas in i straffvärdet och i synnerhet när det handlar om brott mot person som hot, misshandel och våldtäkt.
Om rättsstatens legitimitet ska värnas behöver straff i större utsträckning spegla den fysiska och psykiska kränkning som brottet har inneburit för drabbade. Samhällets skyddsbehov måste prioriteras när det gäller farliga återfallskriminella. Fängelsestraffet begränsar trots allt möjligheten att begå brott under tiden den dömde är bakom lås och bom.
