Den kristna libanesiska sångerskan Nancy Ajram är Mellanösterns svar på Beyoncé. Få nyhetsläsare kan ha undgått att regnbågsvepor togs bort från scenen i samband med Ajrams gratiskonsert på Götaplatsen inför 60 000 personer i lördags.
Eftersom Göteborgs Stad är den största finansiären av Kulturkalaset, där artisten var en av huvudattraktionerna, måste händelsen bli en läxa om man vill vara trovärdig i arbetet för mänskliga rättigheter. Stadens anslag till årets Kulturkalas är 13,6 miljoner skattekronor.
Parallellt med Kulturkalaset anordnades Europride som är Europas största hbtq-event. Kommunen var även där aktiv part. På stadens hemsida framgår det att Europride utgör en del av Göteborgs arbete med mänskliga rättigheter och normkritik.
Ajrams team begärde att regnbågsutsmyckning inte skulle förekomma på scenen eftersom den enligt kontraktet skulle vara neutral. Man kan ha förståelse för att artister skriver sådana kontrakt av rutin för att slippa allehanda överraskningar. Det som är häpnadsväckande i sammanhanget är att ansvarig ledare för Kulturkalaset och Europride offentligt var undfallande gentemot kravet på att regnbågsfärger skulle avlägsnas. Själva symbolen för hbtq-rörelsens enträgna kamp.
Tasso Stafilidis, verksamhetschef på Göteborgs Kulturkalas och ordförande för Westpride, menade att scendekorationerna skulle förstöra stjärnans karriär. ”Det är viktigt att påpeka att det här är en artist vars karriär till 99 procent finns i länder där det är förbjudet och i en del fall belagt med dödsstraff att vara öppet homosexuell”.
Skulle Stafilidis vara lika inkännande om det var fråga om en rysk megastjärna som inte vill stöta sig med sina homohatande fans i Ryssland, däribland Vladimir Putin? Eller en amerikansk artist som inte vill uppröra högerkristna beundrare som omhuldar Donald Trump nästan lika mycket som Bibeln?
Hur kommer staden agera framöver i liknande situationer om det gäller andra typer av mänskliga rättigheter? Lek med tanken att kommunen arrangerar en romsk festival och en ungersk musiker vägrar att ställa sig på scenen om inte romernas internationella flagga (det finns en sådan sedan år 1933) rullas ihop. I Viktor Orbáns Ungern är antiziganismenutbredd och det gynnar knappast karriären om man ifrågasätter denna rasism.
De undanstoppade regnbågsveporna i Göteborg har uppmärksammats internationellt och upprör hbtq-aktivister i Ajrams hemland Libanon. Man kan inte tvinga artister att uppträda med symboler som de inte vill förknippas med men man måste inte stryka artister medhårs.
Om kommunen menar allvar med att praktisera normkritik borde den politiska ledningen i samband med konserten ha markerat mot den utbredda homofobin i Mellanöstern, som göds av både muslimer och kristna, till exempel genom ett offentligt uttalande. Visat att man tar utfästelsen "Göteborg är en stad för alla" seriöst men också för att stödja bögar, flator och transor i Mellanöstern som betraktar Sverige som ett ljus i mörkret när det gäller hbtq-personers mänskliga rättigheter. Om den självutnämnda humanitära stormakten Sverige kröker rygg för homofobin mitt under Europride vilket land står då upprätt?
