Sverige har den näst högsta skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda i hela EU. Bara Nederländerna är ännu sämre. Nationalekonomen Patrick Joyce, vid forskningsinstitutet Ratio, presenterade nyligen förslag på hur Sverige kan bryta den dystra trenden i rapporten: Inspiration för integration – en ESO-rapport om arbetsmarknadspolitik för nyanlända i fem länder. Analysen har tagits fram på uppdrag av Finansdepartementets tankesmedja Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO).
Joyce har jämfört integration i Sverige med fyra av våra grannländer - Danmark, Norge, Tyskland och Nederländerna. Dessa länder välkomnade också många asylsökande 2015, även om Sverige tog emot betydligt fler i förhållande till vår folkmängd. Rapporten visar att Sverige särskilt på tre punkter kan lära av våra grannar.
Den första läxan handlar om integrationsinsatser under asyltiden. I Sverige, Norge och Tyskland tog det i slutet av 2016 närmare ett år för asylsökande att få beslut om uppehållstillstånd. Långa väntetider innebär destruktiv väntan. I Tyskland erbjuds de asylsökande som bedöms ha stora chanser att få stanna därför samma insatser som personer med uppehållstillstånd. Det handlar om språkkurser, arbetsmarknadsträning och yrkesutbildningar. I Norge agerar man på samma sätt.
I Sverige kan asylsökande däremot bara få begränsad undervisning i svenska av frivilligorganisationer och inte ens hälften erbjuds det. Med rätta föreslår rapporten att Sverige bör inspireras av Tyskland och Norge för att bryta passivitet.
För det andra är det uppenbart att Sverige måste skrota EBO. Alla fem länder har problem att få flyktingar i sysselsättning. Hur arbetsmarknaden ser ut i olika kommuner har dock stor betydelse för möjligheter att få jobb. EBO, som innebär att flyktingar kan bosätta sig där de vill, förekommer bara i Sverige. Rapportens övriga länder styr bosättningen betydligt hårdare.
I Tyskland är flyktingar tvungna att stanna i regionen där de placerats under tre år. I Norge och Danmark måste flyktingar bo i den tilldelade kommunen så länge de deltar i etableringsprogrammen. Sverige är det enda landet som saknar regler för att förmå flyktingar att stanna på en viss ort under en viss tid.
Slutligen konstaterar Joyce att Sverige är det enda av de fem länderna där en person kan få permanent uppehållstillstånd utan att ha godkända språkkunskaper. Detta innebär att Sverige har en växande andel av befolkningen med svaga, eller obefintliga, kunskaper i det svenska språket. En stor del av integrationsproblemen grundar sig i detta. Ska situationen förbättras behövs tydliga krav på att de som vill skapa sig en framtid i Sverige också lär sig svenska.
