Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Foto: Ernst Henry photography (Sonesson) och Magnus Sandberg (Lindberg)
Foto: Ernst Henry photography (Sonesson) och Magnus Sandberg (Lindberg)

Sonesson: "Nej, du är inte progressiv Anders Lindberg"

Anders Lindberg är Aftonbladets nya politiska chefredaktör och säger sig stå för progressiva värderingar. Det klingar falskt. Vänstern kan knappast beskyllas för konservativt religionskramande historiskt sett. Anders Lindberg vill däremot att staten vänder bort blicken när barn tvingas bära religiösa symboler.

Nyligen kom beskedet att Anders Lindberg blir Aftonbladets nya politiska chefredaktör. Även om tidningens ledarsida formellt beskrivs som obunden socialdemokratisk är banden till arbetarrörelsen starka. LO tog över Aftonbladet 1956 men sedan 2009 äger fackförbundet endast en mindre del av aktierna och norska mediekoncernen Schibsted Media Group resten. LO har ändå avgörande inflytande över vem som utses till politisk chefredaktör uppger Medievärlden

Lindberg uttrycker själv att målsättningen i den nya rollen är att ”Aftonbladets ledarsida ska vara en av de starkaste rösterna för progressiva värderingar". Vad är det då för progressiva åsikter Lindberg förespråkar? Den 16 november medverkade Anders Lindberg och undertecknad i Sveriges Radios program Människor och tro. Utgångspunkten för samtalet var att Liberalerna i Trollhättan kräver att kommunens anställda och elever inte ska bära synliga religiösa eller politiska symboler på arbetstid eller i skolan. 

Liberalerna i Trollhättan har inspirerats av Frankrike som sedan 2004 har en lag som förbjuder bärandet av påtagligt religiösa symboler inom skolan. Muslimer, judar eller kristna får givetvis vara troende dygnet runt även i Frankrike, lagen handlar endast om synliga attribut för livsåskådningen.

Även i Sverige är vi många som undanber oss att lärare i undervisningen har pin från "Livets Ord" på kavajslaget eller att skolkurator är iklädd niqab. Lindberg delar inte den uppfattningen. Han anser, vilket han uttryckte i programmet, att staten alltid måste hålla sig borta från kläder i valfrihetens namn och ser inga problem med att anställda bär religiösa symboler. 

Lindberg har vid ett flertal tillfällen kritiserat barnmorskor som vägrar att utföra aborter med hänvisning till kristen tro till exempel här. Men med Lindbergs argumentation om religiösa symboler skulle det innebära att samma barnmorskor ska ha rätt att bära krucifix och den kristna antiabortorganisationen "Ja till Livets" logga synligt i arbetet med abortsökande kvinnor som befinner sig i en beroendeställning. 

Inte ens när det gäller barn som påtvingas slöja vill den uttalade feministen Lindberg, som annars inte tvekar att kritisera könsmaktsordningen och patriarkatet, att staten på något sätt agerar. På programledarens direkta fråga om slöja på små flickor är ett problem svarade han: "Vill jag att staten ska reglera allt som jag inte tycker är bra? Nej, det vill jag inte.”

Visst, man kan diskutera om just lagstiftning är rätt instrument för att skydda barn från påtvingade religiösa symboler som kränker deras rätt till religionsfrihet enligt Barnkonventionen artikel 14. Religionsfrihet innebär som bekant både rätten till men även från religion. Barn befinner sig dock i ett konstant underläge till sina vårdnadshavare som staten aldrig får bortse ifrån. 

Om en del föräldrar krävde att deras barn ska ha på sig cykelhjälm, året runt, även inomhus och under idrottslektioner, på grund av familjs religiösa tro skulle omgivningen sannolikt betrakta det som en orimlig kränkning av barnets integritet och kontakta socialtjänsten. I synnerhet om det bara var flickor som pådyvlades dessa huvudbonader. Alla elever har enligt skolans läroplan i undervisningen rätt att utvecklas bortom könsrollernas trånga begränsningar. Det går inte att komma ifrån att slöjan på barn är könsdiskriminerande, flickornas bröder slipper att bära det hämmande plagget.

Lindbergs låt-gå-attityd kan framstå som progressiv och överraskande liberal eftersom han i vanliga fall inte tvekar att låta staten styra och ställa i medborgarnas liv, till exempel när det gäller kvotering av föräldraförsäkringen. Det är emellertid viktigt att aldrig glömma att liberalismens främsta lojalitet alltid är med den enskilda individen och inte med kollektiv som klan eller kyrka. Den lojaliteten gäller särskilt barn.

En sekulär stat ska inte förväxlas med en religionsfri stat. Föräldrar ska givetvis ha rätt att fostra sina barn i enlighet med sin övertygelse men det måste finnas proportioner. Anställda ska givetvis ha rätt att vara aktiva i religiösa samfund, men vad de uttrycker i yrkesrollen är en annan fråga. Ett samhälle som vill vara progressivt, tolerant och liberalt måste kunna separera på stat och religion även inom skola och förvaltning, detta borde en förment progressiv socialdemokrat förstå. 

Mest läst