På andra sidan Östersjön demonstrerar tusentals polska kvinnor för den självklara rätten att avbryta graviditeter. Det polska parlamentet har aviserat att de vill rösta om ytterligare åtstramning i landets redan hårda abortlag.Bara under förra året uppskattades att 80 000 polska kvinnor genomgick olagliga aborter.
Förbudet föreslås nu omfatta även de fall då allvarliga fosterskador upptäckts. Inskränkningen är ett hårt slag mot polska kvinnor. Abort på grund av fosterskador är den vanligaste orsaken till att graviditeter avbryts lagligt i landet. Runt 95 procent av de lagliga aborterna i Polenutförs av denna anledning enligt SVT.
Miljöpartiet har engagerat sig i den polska abortdebatten. Det är utmärkt om den feministiska regeringen uppvaktar den polska regeringen med goda argument för fri abort.
Men MP nöjer sig inte med diplomati. Partiet vill handgripligen hjälpa polska kvinnor genom att subventionera aborter i Sverige. Det meddelas i en debattartikel i Aftonbladet och på språkröret Isabella Lövins officiella sida på Facebook.
Sedan tio år är det tillåtet för utländska medborgare att göra abort i Sverige men till självkostnadspris. MP hävdar att sjukvårdskostnaderna avskräcker polska kvinnor från att vända sig till svensk sjukvård. Partiet uppger att genomsnittslönen i Polen ligger på 10 000 kronor och att en abort i Sverige kan kosta upp till 15 000 kr, utan resa och boende inräknat.
Ännu en gångspelar MP huvudlöstrollen som den goda fen med andras skattemedel helt utan konsekvensanalys. Förra året granskade tidningen Dagens Arena Sveriges abortköer och konstaterade att de ofta är oacceptabelt långa. Nio landsting uppgav att kvinnor kan behöva vänta över en vecka innan de får göra en kirurgisk abort. Vissa måste vänta den dubbla tiden.
Jag har själv erfarenhet av att tvingas köa för en abort och vet hur outhärdligt det är. För några år sedan när jag var gravid fick jag veta, ungefär i mitten av havandeskapet, att fostret hade svåra fosterskador.Efter det fruktansvärda beskedet kom nästa chock. Det var kö till abort. Nio dagar. Det fanns inte en sjukbädd att uppbringa tidigare på någon kvinnoklinik i hela Stockholm. I efterhand framstår väntan som mer helvetisk än själva aborten.
Under dessa svarta dygn läste jag en bloggpost av en man som satte ord på min upplevelse. Bloggaren och hans gravida fru fick vänta en vecka på definitivt besked att fostret led av trisomi 18, en allvarlig kromosomavvikelse. Paret beslöt sig för abort. Den svenska sjukvården meddelade då att det var kö.”Efter att ha väntat sju dagar på beskedet fick vi nu höra att vi skulle vänta en vecka till. Jag kommer aldrig förstå hur det känns att ha ett levande foster i magen som man vet inte ska få leva. Att behöva ha det nu i en vecka till, efter den första veckans oro, är ofattbar tortyr.”
Det är ytterst angeläget att Sverige internationellt står upp för aborträtten. Men om MP vill göra abort billigare för utländska kvinnor i Sverige måste partiet inse att det erbjudandet inte bara kan omfatta polska kvinnor. Socialstyrelsen klassar abort som akutverksamhet. När svensk abortvård redan lider av kapacitetsbrist är det inte försvarbart att öka trycket ytterligare.
