Bildkälla: TT
Bildkälla: TT

Sonesson: Lööfs och Björklunds retorik om liberalism klingar falskt

Det är uppenbart att Annie Lööfs och Jan Björklunds pakt och styvnackade tal om liberalism handlar om makt och strategi snarare än moral eller ideologi. Liberalismen är större och spretigare än vad L och C nu taktiskt försöker ge sken av. Det är inte alls säkert att Folkpartiet under Lars Leijonborgs ledarskap hade slagit in på den vänsterväg som C och L valt.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Resultatet var väntat. Alliansens statsministerkandidat röstades under onsdagen ned med siffrorna 195 mot 154. Därmed kan idén om en regering bestående av M och KD, som L och C var inbjudna att sitta i, läggas i arkivet. Den segdragna jakten på ett styre för Sverige fortsätter.

Väljarna var tydliga i valet, det finns en 60-procentig majoritet i det folkvalda parlamentet för borgerlig politik när det gäller ekonomi, rättsfrågor, försvar och sjukvård. Nu talar allt för att Sverige får en regering som inte avspeglar väljarnas vilja.Att som C och L aktivt hindra en politik som man vet är bra för Sverige är obegripligt. De båda partierna kunde ha lagt ner sina röster men valde aktivt att rösta nej till en borgerlig statsminister. Det är en historisk händelse men i negativ bemärkelse.

ANNONS

Att två allianspartier inte först och främst prioriterar att få igenom sin egen politik är ett löftessvek. Företrädare från C och L försvarar västersvängen med att de minsann är äkta principfasta liberaler. Därför kan de inte sitta i, eller stödja, en regering som förutsätter något som helst stöd av Sverigedemokraterna i riksdagen.

Det är en retorik som tål att ifrågasättas. Alliansregeringen tog under sin andra mandatperiod frekvent stöd av SD för att driva igenom sin politik, till exempel femte jobbskatteavdraget. Regerandet byggde på att SD inte röstade med de rödgröna. Men Alliansen har även på senare tid lutat sig mot partiet vid omröstningar i plenisalen. Vänsterns kritiserade lagförslag att strypa vinst i välfärden stoppades i somras med SD och tillsammans avsatte man Stefan Löfven(S) som statsminister efter valet.

Den svartvita bild som målas upp av de båda liberala partiledarna, ivrigt påhejade av vänstern, är att Alliansen klyfts i två delar där liberalism plötsligt står mot konservatism. Det är en bild som behöver nyanseras inte minst när det gäller Liberalernas historieskrivning.

Det är inte alls säkert att Folkpartiet under Lars Leijonborgs ledarskaphade slagit in på den vänsterväg som Jan Björklund och hans partisekreterare Maria Arnholm valt. Den tidigare partiledaren blev strax efter valet tillfrågad hur han anser att SD ska hanteras. Leijonborg påminde då om att begreppet parlament kommer från franskans ord för tala ”Är det något man ska göra i ett parlament är det väl att prata” (Expressen 11/9).

ANNONS

Förra året publicerades ett debattinlägg i Liberalernas tidning som argumenterar för att partiet borde försöka regera med stöd av SD (NU 14/9 2017). Artikeln är författad av Johan Jakobsson, tidigare inflytelserik partisekreterare under Lars Leijonborg, och den som i hög grad bidrog till partiets succéval 2002 då FP fick över 13 procent av rösterna.

Johan Jakobsson påminner om hur Socialdemokraterna konfronterade Vänsterpartiet kommunisterna men samtidigt använde sig av partiets stöd för att styra Sverige. Folkpartisten Bertil Ohlin blev aldrig statsminister, trots att han är den mest framgångsrika liberala ledaren i efterkrigstidens Sverige.Avgörande var att partiledare Tage Erlander (S) även räknade in mandaten från kommunisterna som han avskydde. Borde Erlander ha ingått en Decemberöverenskommelse och tackat nej till kommunisternas stöd? Nej, som politiker är man skyldig att skapa majoriteter för den egna politiken argumenterar den forne partisekreteraren för Folkpartiet. Han slår fast:"Instinkten att samla stöd för att kunna regera är ett av demokratins fundament."

Liberalismen är större och spretigare än vad L och C nu taktiskt försöker ge sken av, inte minst i ett europeiskt perspektiv. Det räcker med att blicka mot Danmark. Liberala partiet Venstre har pragmatiskt styrt vårt grannland med stöd av Dansk Folkeparti. I Europaparlamentet sitter Venstre i Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE). Det är samma europeiska partigrupp som Sveriges båda liberala partier har valt att tillhöra.

ANNONS

Det är uppenbart att Annie Lööfs och Jan Björklunds pakt och styvnackade tal om liberalism handlar om makt och strategi snarare än moral eller ideologi. Sprickan i Alliansen växer och riskerar att klyva borgerligheten under överskådlig tid.

ANNONS