Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild: TT
Bild: TT

Sonesson: Lär av våra nordiska grannar om migration

Moderatledaren vill att det nordiska samarbetet ges större betydelse. Det är rätt. Låt oss ödmjukt lyssna på våra nordiska grannars åsikter om migration. De skakar på huvudet och förstår inte vad svenskarna håller på med. Sverige är den udda fågeln.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Nyligen gick partiledare Ulf Kristersson (M) hårt åt allianskollegan Annie Lööf (C) för hennes besked att Centern ska rösta för den kritiserade gymnasielag som gör det möjligt för tusentals vuxna utan skyddsskäl att stanna i Sverige. I ett inlägg på Facebook konstaterade Kristersson att Centerns beslut är olyckligt för Alliansen. Moderatledaren gav löftet att hans parti inte kommer att bilda en regering som inte kan föra en ansvarsfull migrations- och integrationspolitik. 

Frågan är om ett Facebook-inlägg räcker som markering när Sverige går till val med invandring och integration högst upp på väljarnas agenda enligt färska siffror från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Johan Martinsson, universitetslektor i statsvetenskap och föreståndare för SOM-institutet, uppger att det historiskt är mycket ovanligt att integrations- och invandringsfrågan rankas som viktigast av de som ska rösta. Det var hösten 2015 som ämnet steg explosionsartat (GP 24/4). 

Valrörelsen kommer att handla om andra politiska konflikter än riksdagsvalet för fyra år sedan. Det faktum att Alliansen har en djup spricka i den mest stekheta fråga får inte underskattas. De borgerliga partierna söker tillsammans väljarnas förtroende. 

Samma dag som Kristersson läxade upp Centern stod han värd för ett möte i Stockholm dit hans partiledarkollegor för Moderaternas systerpartier i Norden var inbjuda. Samtliga fyra gäster är, till skillnad från Kristersson, även ministrar med tunga portföljer: Norges statsminister Erna Solberg (Høyre), Danmarks justitieminister Søren Pape Paulsen (Konservative Folkeparti), Finlands finansminister Petteri Orpo (Samlingspartiet) och Islands finansminister Bjarni Benediktsson som leder Självständighetspartiet.

Moderatledaren är tydlig med att han vill att det nordiska samarbetet ges större betydelse. Kristersson och hans stab borde inte vänta tills efter valrörelsen utan sätta igång genast.

Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island är stabila demokratier och har mycket gemensamt när det gäller samhällsbyggande och socioekonomiska förutsättningar. Den svenska debatten skulle vitaliseras av att våra närmsta grannländers migrationspolitiska avvägningar regelbundet lyfts för att ge perspektiv. Sverige är den udda fågeln. 

Finland har rekordsnabb asylprocess och är bland de mest effektiva i Europa vad gäller att verkställa avvisningar av de som fått avslag. Norge anser att det är självklart att föra statistik över kopplingen mellan brott och invandring. I Danmark förs diskussion om att låta flyktingmottagande ske endast via kvotsystem, med argumentet att det är mer rättvis för alla de i världens flyktingläger som inte har resurser att ta sig till Europa.

De andra nordiska länderna har redan utbyten. Statsminister Erna Solberg har tidigare berättat att Norge och Danmark har dragit lärdomar från varandra när det gäller migration. Nu uppger hon att ”Det vi har försökt göra är att finna en balans… vi har en stor och bred majoritet som gör att vi har lugn och ro runt de stora linjerna i invandringspolitiken (SvD 26/4). 

Även Sverige behöver en sansad migrationspolitik som är stabilt förankrad hos stora delar av väljarkåren. Den rättsosäkra gymnasielagen, som sågats av Lagrådet, är ett symptom på regeringens och Centerns tondövhet och brist på långsiktigt ansvar. Våra nordiska grannar skakar med rätta på huvudet och förstår inte vad svenskarna håller på med. Låt oss ödmjukt lyssna på deras åsikter. Sverige har en del att lära. 

 

Mest läst