Den 9 april 1940 drogs Skandinavien in i andra världskriget. Operation Weserübung var tyskarnas namn på invasionen av Danmark och Norge. Chocken av den plötsliga attacken påSveriges grannländer beskrevs av publicisten och antinazisten Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning: ”Som svarta stormfåglar komma de, en efter en. Är det ragnarök, som de förebåda?”
Nazisterna hotade att bomba Köpenhamn och den danska regeringen gav upp samma dag. Tusentals danskar deporterades till tyska koncentrationsläger.Dessa såriga minnen lever kvar. Därför kan danskar inte ostraffat göra illa underbyggda referenser till nazism för att sänka politiska motståndare. Det har nyligen Morten Østergaard fått erfarna. Han är partiledare för socialliberala Radikale Venstre som i Sverige motsvaras av Centern.
Østergaard är upprörd över att Socialdemokraternas ledare Mette Frederiksen deklarerat att hennes parti, för första gången på många år, inte avser gå till val på att bilda koalition med Radikale Venstre. Anledningen är att de två partierna har så motsattuppfattning om flyktingpolitiken. Istället strävar danska S efter att ta makten med stöd av Dansk Folkeparti och Socialistisk Folkeparti.
Förra veckan stämplade Østergaard detta eventuella regeringssamarbete som ett ”rødbrunt kabinet.”Reaktionerna lät inte vänta på sig. Michael Böss, historiker vid Aarhus Universitet, kallade uttalandet ”oerhört” och att det inte råder någon tvekan om att Radikale Venstres ledare gjorde koppling till de bruna uniformersom paramilitära nazistorganisationen Sturmabteilung bar under 1930-talet.
Pia Olsen Dyhr partiledare för Socialistisk Folkeparti, som ungefär kan jämföras med svenska Vänsterpartiet, har offentligt kallatØstergaard historielös. Hon påminde om att två av hennes företrädare på partiposten placerades i koncentrationsläger av nazisterna på grund av sitt motstånd. Även Dansk Folkepartis ledare Peter Skaarup slog bakut och menade att Østergaards rød-brune uttalande skar i öronen.Mattias Tesfaye, migrationspolitisk talesperson (S), skrev upprörd en debattartikel.
Danmark ligger geografiskt nära Sverige men mentalt är avståndet längre. I den svenska politiska debatten är det fortfarande ett accepterat knep att ta hjälp av Europas mörka förflutnaför att klämma åt antagonister som är demokrater. Istället för att fundera ut väl underbyggda argument. Syftet är givetvisatt ingjuta skuld och skam hos motståndaren.
Ett aktuellt exempel är riksdagsledamoten Christina Örnebjär (L) som gick emot partilinjen och röstade ja till regeringens gymnasielag för ensamkommande. Inför omröstningen beklagade hon i en intervju att det som tidigare betraktats som ”brunt” är nu något som förespråkas av fler partiledare. Man får förmoda att hon syftar på Jan Björklund.
Svenska debattörer borde lyssna på Joachim Lund som är historiker specialiserad på Tredje riket, verksam vid Copenhagen Business School. När han ombads kommentera Østergaards ordval varnade han för att dra nazist-kortet eftersom det söndrar politiskt. Om man har erfarenhet av nazistisk diktatur aktar man sig för att devalvera ett av de svartaste kapitlen i sitt lands historia.
