Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Bild: Ernst Henry photography

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Sonesson: Fel att göra unga sexualbrottslingar till offer

    Ett nyhetsinslag i SVT om en grov gruppvåldtäkt är häpnadsväckande i sin totala brist på brottsofferperspektiv. Förövarna utmålas som offer för de är minderåriga. Att helt lyfta bort ansvarsfrågan från pojkarna är att göra dem, men även jämställdheten, en riktig björntjänst.
    Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

    Uppropet #metoo har fått enorm spridning internationellt. Enligt en kartläggning av Dagens Nyheter är Sverige det land i världen där intresset varit störst. Snart alla branscher har uppmärksammat sexuella trakasserier och övergrepp mot kvinnor och flickor. Listan kan göras lång: #visjungerut, #medvilkenrätt, #tystnadtagning och liknande hashtags har cirkulerat i social medier för att låta frustration och vrede bubbla upp till ytan. 

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Man kan kritisera kampanjen för att män pekats ut som förövare utan att vara dömda och att kvinnor utan egen erfarenhet undertecknat vilket kan ge missvisande bild av problematiken. Det går emellertid inte att komma ifrån att #metoo har en viktig funktion för att rikta ljuset mot en kraftigt underrapporterad brottslighet och lägga skammen där den hör hemma – hos förövarna. 

    Med tanke på det rättspatos som flammat upp i samband med #metoo framstår ett färskt nyhetsinslag i SVT:s Lokala Nyheter Skåne om en gruppvåldtäkt som häpnadsväckande i sin totala brist på brottsofferperspektiv. Frilansjournalisten Joakim Lamotte förtjänar en eloge för att vara den som först kritiserat rapporteringens snedvinkel där brottsoffret osynliggörs och förövarna utmålas som utan ansvar för sina handlingar.

    Bakgrunden till reportaget är att sju tonårspojkar misstänks för att ha deltagit i en grov våldtäkt, under flera timmar, av en vuxen kvinna i en samlingslokal den 3 februari i Malmö. Fallet är ovanligt eftersom det dels rör sig om ett sexualbrott med många anklagade och dels för att de är så unga. Två av de sju misstänka pojkarna är yngre än 15 år. 

    Public service, som vi tvingas finansiera, regleras av ett sändningstillstånd och i §6 framgår det att programverksamheten måste präglas av jämställdhetsperspektiv. Våldtäkt är ett brott som utmärks av att förövaren nästan uteslutande är av manligt kön och offret oftast har kvinnligt. Uppenbarligen tappade journalisterna på SVT:s lokalredaktion sina genusglasögon när inslaget gjordes. 

    Den gruppvåldtagna kvinnans trauma blir knappast lindrigare för att våldtäktsmännen är unga men hennes smärta ägnade journalisterna inte en sekund i det två minuter långa reportaget. Personer från socialtjänsten och polisen intervjuades som underströk att barn som ägnar sig åt normbrytande beteende alltid är offer. Inte heller dessa representanter för staten bemödade sig med att beröra det verkliga brottsoffrets utsatthet.  

    Unga som begår sexualbrott har ofta gemensamt att de upplevt känslomässig försummelse och bevittnat eller själva utsatts för olika typer av våld. Rättsstaten måste ändå alltid vara glasklar med lagöverträdelser. Man kan på goda grunder hävda att det särskilt gäller unga sexualbrottslingar som annars aldrig lär sig att skilja på rätt och fel. En grundbult i vanlig barnuppfostran är tydlighet, de flesta föräldrar vet att luddig inkonsekvens resulterar i att barn inte respekterar regler. 

    När lagbokens gränser passerats med råge och barn gör medmänniskor illa måste det få konsekvenser. Ett samhälle där unga våldtäktsmän slipper undan moraliskt, med motiveringen att de minsann också är offer, är ett samhälle som inte skapar ansvarsfulla vuxna män som tar ägandeskap över sina livsöden och beteenden. Att helt lyfta bort ansvarsfrågan från pojkar som begår sexuella övergrepp är att göra dem, men även jämställdheten, en riktig björntjänst.