Nyligen undrade en småbarnsförälder i en debattartikel om alla elever måste gå i vanlig klass. Hennes barn har börjat lågstadiet och har en klasskamrat som frekvent får våldsamma utbrott både på rasten, i klassrummet och på fritids. Utbrotten beskrivs som mycket svåra att hantera för alla i pojkens närhet. Trots sin ringa ålder har han dödshotat både elever och lärare (Dagens Samhälle 13/4).
Skolan tvår sina händer och svarar att pojken måste gå kvar i klassen. De får inte ordna separat undervisning för honom eftersom ”alla ska inkluderas”. Skribenten är kritisk och anser att barn med våldsproblematik – oavsett om de har en diagnos eller inte – borde få kvalificerat stöd i specialskolor för att förändra sitt beteende och må bra. Vi lever i en tid som hyllar mångfald men det gäller inte skolans undervisningsmetoder.
Det är orättvist när elever, av ett eller annat skäl, saboterar klasskamraters lärande och inte hanteras på ett vettigt sätt. Det drabbar även deras egen kunskapsinhämtning och ställer orimliga krav på enskilda lärare. Det är inte alltid situationen kan lösas genom att en vuxen stödperson sätts in i klassen.
Enligt Skolverket ska utbildningen utformas så att alla elever garanteras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.För alla barn är det dock inte optimalt att undervisas i ett klassrum med 30 andra elever. Men det är inte bara utåtagerande unga som kan behöva mer skräddarsydd skola. Till exempel finns det introverta elever som tillgodogör sig kunskap bättre i en liten grupp med mindre yttre stimuli. Alla elever är inte stöpta i samma form.
I helgen krävde Liberalerna fler särskilda klasser, fler specialskolor och fler speciallärare för elever som har svårt i den vanliga skolan. Jan Björklund riktade stenhård kritik mot socialdemokratins mångåriga strävan att i jämlikhetens försåtliga namn skrota särundervisningen. För 68-vänstern är det av ideologiska skäl viktigare att alla barn går i samma klass än att de lär sig något.Enligt Björklund (L) visar en rapport från Skolinspektionen att de barn som deltagit i särskilda undervisningsgrupper får högre betyg och betyg i fler ämnen.
När Sverige sjönk som en sten i OECD:s Pisaundersökning under 2000-talet var det bara en ynka procent av eleverna som gått i en särskild undervisningsgrupp istället för i vanlig klass. Under samma tidsperiod lät Finland åtta procent av landets elever få anpassad undervisning. Det är värt att notera att vårt grannland har presterat betydligt bättre resultat i Pisa. Detta behöver inte innebära ett orsakssamband, men Sverige har mycket att lära av den finska skolan.
Läkarintyg har tyvärr blivit en förutsättning för att få tillgång till någon form av stöd i skolan. Adhd är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som förknippas med koncentrationssvårigheter och överaktivitet och diagnosen ärvanligare hos pojkar. Färska uppgifter från Socialstyrelsen visar att i Västra Götaland län fick i snitt nästan 5 procent av alla pojkar i åldersgruppen 10-17 år läkemedel mot adhd förra året. På Öckerö, Orust och i Lilla Edet medicineras nästan en av tio pojkar för adhd. Om fler elever fick undervisning anpassad efter sina behov skulle då lika mycket läkemedel mot adhd skrivas ut? Frågan förtjänar ett svar.
