Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild: Ernst Henry photography
Bild: Ernst Henry photography

Sonesson: De barnlösa singelmännen blir allt fler i Sverige

Fler män blir inte blir pappor och tvingas leva utan partner. Detta är något som borde sysselsätta landets nya Jämställdhetsmyndighet snarare än menscertifiering. De ensamstående männens frustration kan bli grogrund för kriminalitet, missbruk eller politisk extremism. Det är obegripligt att så många feminister fortfarande vänder bort blicken från problemet.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Vad händer i ett samhälle där allt fler män inte blir pappor? Den växande gruppen barnlösa män förtjänar mer uppmärksamhet i jämställdhetsdebatten skriver två forskare verksamma vid Stockholms universitet i en aktuell artikel i tidskriften Ekonomisk Debatt (nr 4 2018). 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Nationalekonomen Anne Boschini och Marianne Sundström, professor i arbetsmarknadskunskap, pekar i studien på att utbildning och inkomst spelar en avgörande roll för mäns möjligheter att bli fäder. Plånbokens tjocklek blir allt viktigare för mäns utsikter att reproducera sig. På 1970-talet hade 28 procent av de 45-åriga männen med låg inkomst inte fått vare sig söner eller döttrar. På 2010-talet har andelen vuxit till 41 procent. 

Män som inte lyckas på arbetsmarknaden går helt enkelt inte hem hos kvinnorna konstaterar professor Sundström. Forskarkollegan Boschini befarar  i en färsk intervju med tidningen Forskning & Framsteg  att utveckling fortsätter i negativ riktning då kvinnor utbildar sig mer än män.

För kvinnor finns ingen motsvarande koppling till ställningen i arbetslivet och barnafödande. Högutbildade kvinnor i Sverige får numera lika många barn som de med kortare utbildning. Män tenderar att däremot att få fler barn ju fler utbildningsår de har. Barnlösheten i hela befolkningen är högst bland de lågutbildade männen. Den främsta orsaken är att de har svårt att hitta en partner.

Tyvärr ser prognosen dyster ut. Allt för många pojkar misslyckas med sina grundläggande studier och det är inget nytt fenomen. När det gäller betygen i grundskolan klarar sig pojkar som grupp sämre än flickor. Statistik från Skolverket avslöjar att nästan 21 procent av pojkarna som gick ut nian 2017 inte blev behöriga till gymnasiet, bland flickor är siffran runt 13 procent. Färska data från myndigheten visar glädjande nog att bland pojkarna ökade behörigheten med drygt 3 procentenheter i år men det är fortfarande oroande siffror och osäkert om vändningen håller i sig. 

Att gå ut gymnasiet med fullständiga betyg har avgörande betydelse för chanserna att etablera sig på arbetsmarknaden och få en inkomst. Barn till högutbildade föräldrar är i större utsträckning behöriga till gymnasiet än vad barn till lågutbildade föräldrar är. Det är även stora skillnader vad gäller skolprestationer mellan barn som är födda i Sverige och utrikesfödda. Trenden att flickor lyckas bättre i skolan och pojkar sämre gäller även elever med invandrarbakgrund.

Enligt EU-kommissionens utbildningsöversikt för Sverige 2017 var hälften av ungdomarna som invandrat efter 7 års ålder i slutet av årskurs 9 (vid 16 års ålder) inte behöriga till något nationellt program på gymnasiet. EU-kommissionen skriver att det är en mycket hög andel jämfört med inrikes födda, där siffran är mindre än 10 procent. Elever som är födda i Afrika och ensamkommande minderåriga löper störst risk att misslyckas i skolan enligt rapporten. 

Ledarsidan har tidigare uppmärksammat att Hans Rosling, professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet som avled förra året, varnade för att Sverige närmade sig samma sneda könsfördelning bland ungdomar som Kina. Orsaken är det omfattande flyktingmottagandet med stor övervikt av pojkar och unga män. Ledarsidan pläderade för att Sverige måste inspireras av Kanadas liberala regering som har som uttalat mål att bevara en jämn balans mellan kvinnor och män i samhället vilket ger avtryck i landets migrationspolitik som vill minimera mottagandet av singelmän (GP 23/4).

Att tro att anhöriginvandring jämnar ut mansöverskottet är naivt. De flesta av dessa killar har inga fruar eller sambos i hemlandet. Om de ska ta hit sina familjer kan man knappast, med nuvarande regler, bara tillåta deras ogifta systrar att komma till Sverige. 

Vad händer i ett samhälle som har överskott på män som har sämre förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden? Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet som forskat om parbildning, lyfter fram att män som förlorar på arbetsmarknaden förlora även på partnermarknaden. Det kan leda till förlorad social respekt. Frustrationen kan bli grogrund för kriminalitet, missbruk eller politisk extremism. Annan forskning pekar på att mansöverskott leder till mer våld mot kvinnor oavsett var man tittar i världen (GP debatt 28/1 2016). 

De flesta människor vill leva i parförhållanden och bli föräldrar. Det gäller även män. Ofrivillig barnlöshet är en sorg för de flesta som drabbas. Vilka blir konsekvenserna när de barnlösa singelmännen blir fler i Sverige?  Detta problem borde sysselsätta landets nya Jämställdhetsmyndighet i Angered, snarare än att "menscertifiera” arbetsplatser. De barnlösa männen är en brännande fråga som behöver debatteras utan skygglappar i ett samhälle som har ambitionen att vara ett av världens mest jämställda länder. Det är obegripligt att så många feminister fortfarande vänder bort blicken.  

 

Mest läst