Sverige går mot ett historiskt val och ett dramatiskt förändrat politiskt landskap. Det är inte längre två block som kämpar om väljarna gunst utan tre. I Expressen/Demoskops junimätning som presenterades under söndagen galopperarSverigedemokraterna om Moderaterna som näst största parti och kammar hem hela 21 procent. SD ligger hack i häl på sjunkande Socialdemokraterna som har ynka två procents försprång. Även iSVT/Novus senaste mätning, som presenterades förra veckan, intog SDandraplatsen tätt efter S.Bland manliga väljare är SD numera landets största parti.
Hur ska den svenska väljaropinionen tolkas? Mönstret känns igen och ett nöttsvar är att trenden utgör en del av den högerpopulistiska våg som sveper över stora delar av västvärlden. Samma tsunami som fört Donald Trump in i Vita huset och Storbritannien ut ur EU, utlöst av bitter arbetarklass som vid valurnorna hötter med näven mot den politiska parnassen.
Att detta ävengällerSverige ifrågasätts av borgerliga opinionsexperten Markus Uvell. I hans tänkvärda nyutkomna bok ”Bakslaget – radikalt etablissemang, konservativa medborgare” (Timbro) har han fördjupat sig i svenska väljares åsikter och värderingar.Uvell pekar på att pessimism och frustration numera återfinns i stora delar av väljarkåren, också bland välutbildade och välavlönade som normalt sett brukar uttrycka optimism över samhällsutvecklingen. Även i dessa grupper sinar tålamodet med det offentliga Sveriges prioriteringar.
Den politisk och medial agendan har under lång tid varit mer radikal än vad medborgarna efterfrågat och nu kommer bakslaget hävdar Uvell. Hanhar låtit företaget Inizio utforska väljarnas missnöje. Det råder ingen tvekan om vilka områden som medborgarna är mest missnöjda med. Det är välfärden och tryggheten att inte utsättas för brott.
Det senare är medborgarnaminst tillfredsställda med. Hela 80 procent uppger att denna trygghet försämrats de senaste tio åren. Och 75 procent upplever att den sociala tryggheten har urholkats under samma tidsperiod. Siffrorna är nästan detsamma om man enbart tittar på gruppen som har universitetsexamen. De folkvalda har helt enkelt inte vårdat samhällskontraktet.
En utbredd uppfattning är att politikerägnar för mycket kraft åt udda symbolfrågor (som till exempel identitetspolitik), det anser 74 procent av de tillfrågade i mätningen av Inizio. Högutbildade är minst kritiska men även i denna grupp håller hela 68 procent med. En majoritet avmedborgarnaefterfrågar mer pragmatisk politik som löser konkreta problem i vardagen. Allt fler väljare har tröttnat och vill att folkvalda ägnar sig åt vettigare saker menar Uvell.
Är det då en starkkonservativ trend vi anar i Sverige? Svaret är inte svart eller vitt och man måste hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Vi ska inte glömma att i World Values Surveys mätningar intar Sverige en global extremposition vad gäller individualistiska och sekulära värderingar.Den tes som Uvell driver är att många politiker, och vad de diskuterar, i flera avseenden har förlorat kontakten med sina uppdragsgivareväljarna. De opinionssiffror vi nu ser är ett uttryck för det.
Ytterst handlar det om det demokratiska systemets legitimitet.Folkvalda men ävenjournalister och opinionsbildare måste ödmjukt intresserasig för de frågeställningar medborgarna på djupet uppfattar som viktigast. Det är ett stort misstag att tondövt och arrogant avfärda detta utbredda missnöjesom ren populism i världens mest progressiva och liberala land.
