Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild: Ernst Henry photography
Bild: Ernst Henry photography

Sonesson: Att samla kriminella unga på institutioner måste ifrågasättas

Sverige behöver fler poliser, straffskärpningar men också vassare brottsförebyggande arbete. Unga blir mindre kriminella i behandlingsfamilj jämfört med institutionsvård visar aktuell studie från SBU. Ett skäl kan vara att psykosociala problem förvärras när destruktiva ungdomar bor på ett och samma ställe.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Varje år placeras 2 000 ungdomar med allvarliga beteendeproblem på institutioner i Sverige. Skälet är ofta psykisk ohälsa i kombination med missbruk och kriminalitet. När kommunen eller staten tar över hela, eller delar av, föräldraansvaret borde samhället ha en skyldighet att försäkra sig om att vården är effektiv. 

Tyvärr existerar för lite kunskap om effekterna av institutionsvård trots att en enskild placering kan kosta tusentals kronor per dygn. Det finns till exempel erfarenheter som pekar på att psykosociala problem förvärras när ungdomar med liknande beteendeproblematik bor på ett och samma ställe.

I april presenterade Statens beredning för social och medicinsk forskning (SBU) en studie där man jämfört en särskild form av kvalificerade familjehem med institutionsplacering utifrån den samlade forskningen som trots allt finns på området. Målgruppen var ungdomar med allvarliga beteendeproblem i åldrarna 12 till 17 år. Myndighetens resultat är intressant.

Ett alternativ till institutionsvård, för vissa unga som klarar det, är en så kallad behandlingsfamilj utifrån beprövade metoden Treatment Foster Care Oregon (TFCO). Det är en tidsbegränsad insats där utbildade familjehemsföräldrar tillsammans med ett professionellt team bedriver behandling. Insatsen har ett tydligt fokus på skolgång, socialt samspel och parallellt får den minderåriges eventuella ursprungsfamilj stöd. Krisberedskap finns dygnet runt. TFCO finns i begränsad omfattning i Sverige sedan början av 2000-talet. 

SBU:s slutsats är att ungdomar i behandlingsfamiljer verkar drabbas av mindre psykisk ohälsa och använder mindre mängder narkotika än unga på institution. Dessutom begår de inte brott i samma utsträckning som de institutionsplacerade ungdomarna och de har färre kriminella kamrater. Effekterna har observerats i studier som följt upp livsförhållanden upp till två år efter att vården påbörjades.

Varför det går bättre med behandlingsfamilj än med olika former av institutionsvård vet man inte riktigt och borde utforskas närmare. En trolig förklaring, enligt SBU, är att behandlingsfamiljen tar emot en person i taget. Det innebär betydligt lägre risk för den som vårdas att påverkas negativt av andra ungdomars psykosociala problem. Den här typen av familjevård kan självklart inte ersätta all institutionsvård men att regelmässigt samla kriminella ungdomar på samma boenden måste ifrågasättas vetenskapligt. 

Myndighetens analys visar att TFCO kostar mindre än vård på statens särskilda ungdomshem men något mer än HVB (behandlingshem i kommunal eller privat regi). Väger man in långsiktiga effekter är behandlingsfamilj kostnadsbesparande jämfört med all form av institutionsvård. Inte minst om man tittar på prislappen för olika typer av brottslighet som troligtvis kan undvikas. 

Vad är då anledning till att endast omkring 40 ungdomar om året erbjuds denna behandling i vårt land? En orsak är att 290 kommuner, och ofta enskilda socialsekreterare, avgör vilka insatser som väljs. Det borde finnas ett betydligt starkare nationellt helhetsgrepp kring unga som riskerar att gå en svart framtid till mötes. Det gäller även finansieringen av behandlingen för att undvika lotteri utifrån kommunala plånböcker.

En annan faktor som påverkar är utbudet av behandlingsfamiljer. Kravet inom TFCO är att en vuxen ska vara tillgänglig på heltid och det innebär en osäker privatekonomisk tillvaro. Uppdraget ger inte tjänstepension, semesterersättning eller är a-kassegrundande.

I vuxen ålder har gruppen institutionsplacerade ungdomar förhöjd risk för fortsatt destruktivt leverne med droger, brottslighet och ofta med en för tidig död. De kan orsaka sig själva och andra stor skada. Våra folkvalda måste ödmjukt skapa förutsättningar för att fler svenskar vill öppna sina hem och bli kvalificerade behandlingsfamiljer och vardagshjältar. 

Mest läst