Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild: Ernst Henry photography
Bild: Ernst Henry photography

Sonesson: Överväg sänkt straffålder

Under lång tid har det riktats kritik mot socialtjänstens insatser för minderåriga lagöverträdare. Ett aktuellt exempel inträffade förra veckan. En 14-årig pojke åkte hem till en jämnårig flicka och mordhotade henne med en skarpladdad pistol. Socialtjänsten släppte honom på fri fot. Daltande riskerar att ge upphov till nya kriminella handlingar och fler brottsoffer.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Enligt FN:s barnkonvention räknas alla människor under 18 år som barn. Det är även den svenska lagens utgångspunkt. I Sverige tenderar vi att ha en oskuldsfull syn på minderåriga. Men vi får inte blunda för att barn faktiskt är kapabla till att skada medmänniskor. Ett av de mest kända, och tragiska, fallen i kriminalhistorien är brittiska Mary Bell som genomled en fruktansvärd uppväxt hos sin prostituerade mamma. Sommaren 1968 när flickan bara var elva år kvävde hon två små pojkar till döds. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I Sverige blir man straffmyndig när man fyller 15 år och kan dömas. Är gärningspersonen yngre och har gjort sig skyldig till brott ska de sociala myndigheterna ta över ansvaret.  Under många år har det riktats skarp kritik mot att socialtjänstens insatser för unga lagöverträdare är för slappa. Ett aktuellt och skrämmande exempel inträffade förra veckan i Göteborg. En 14-årig pojke åkte hem till en jämnårig flicka och mordhotade henne med en skarpladdad pistol. 

Vid en husrannsakan i pojkens hem påträffades vapnet och ammunition. Det resulterade i att 14-åringen greps, misstänkt för olaga hot och grovt vapenbrott. Eftersom han inte är straffmyndig lämnades ärendet över till socialtjänsten. Men trots att myndigheterna bedömer den minderåriga vapeninnehavaren som ”gränslös” omhändertog socialtjänsten inte honom utan försatte pojken på fri fot. Målsägande, som blev dödshotad i sitt hem, lär frukta för sitt liv. Poliser med insyn i fallet är upprörda. En av dem undrar ”Vad krävs egentligen för ett omhändertagande numera?” skriver Aftonbladet.

LVU, Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, reglerar tvångsomhändertagande av omyndiga. Det finns två grundläggande skäl för omhändertagande. Dels kan det vara bristande hemförhållanden (miljöfall) dels den unges egna vårdslösa beteende (beteendefall).  Lagen tar emellertid bara fasta på om barnets utveckling och hälsa kan skadas. Att skydda andra från den minderårige är inte skäl nog. Här måste det drastiskt ske någon form av en förändring, även ur ett barnperspektiv. Unga måste räddas från brottets bana. Daltande riskerar att ge upphov till nya kriminella handlingar, fler brottsoffer och ännu mer lidande.

Sten Levander, professor emeritus i allmänpsykiatri och rättspsykiatri samt gästlärare vid Kriminologiska Institutionen inom Malmö högskola, har kritiserat att unga lagöverträdare  hamnar i knäet på en tandlös socialtjänst. Han förordar att fler ungdomsbrottslingar frihetsberövas, i synnerhet de som är gängledare. "Utan mycket tidiga och kvalificerade behandlingsinsatser och utan inkapaciteringsmöjligheter är vi chanslösa mot kriminaliteten". Levander anser att begreppet nolltolerans, som det ständigt tjatas om när det gäller ungdomsbrottslighet, fullständigt saknar relevans om det inte kopplas till kännbara negativa sanktioner som kommer snabbt. 

Om LVU inte kan ändras måste tyvärr sänkning av straffåldern diskuteras. Om ett barn riktar en skarpladdad pistol mot en annan människa och hotar att trycka av är det ett allvarligt tecken på bristande empati och att något är mycket fel. Det är samhällets förbannade skyldighet att omedelbart reagera mot den sortens djupt kränkande beteende. För allas skull. 

Mest läst