Rapporteringen från valet i Nederländerna fokuserades ända till slutet på hur det skulle gå för Geert Wilders. När hans populistiska frihetsparti PVV bara ökade måttligt blev det den stora nyheten. En annan – kanske egentligen större förändring - hamnade i bakgrunden.
Nederländernas statsbärande socialdemokratiska parti, PvDA, rasade nämligen från tidigare 25 procent till under sex procent. Resultatet är en kalldusch. En viss tillbakagång hade visserligen förutspåtts, men inte en kollaps. I opinionsundersökningar såg det länge bättre ut. De andra statsbärande partierna, högerliberala VVD och kristdemokratiska CDA, klarade sig dessutom betydligt bättre.
Det holländska exemplet torde sända rysningar in i de svenska Socialdemokraterna. För det visar att det är möjligt för ett av de klassiska nordeuropeiska S-partierna att implodera. Det är inte längre något som bara händer i länder som Grekland.
Svårigheten för PvDA var att valet i Nederländerna kom att handla om migration, integration, statens legitimitet och om hur olika liberala friheter ska rangordnas. Liberalkonservativa och kristdemokrater försvarade sig mot radikal högerpopulism, som också angreps av moderna gröna storstadsliberaler.
Striden om väljarna utspelades alltså inom det som socialdemokrater normalt klumpar ihop som höger. Den ideologiska konflikten hade karaktär av en inom-liberal uppgörelse.
Socialdemokraterna stod därför lite utanför den holländska valkampen. När den politiska striden inte handlar om konflikten mellan arbete och kapital vet socialdemokrater inte vilket ben de ska stå på. De är fast förtöjda i 1900-talet frågor.
I Sverige finns en liknande utveckling även om den också här har kommit lite i skymundan. Media fokuserar på Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Moderaterna. Nedgångar hos det senare får särskilt stort fokus. Samtidigt går det traditionellt stora socialdemokratiska partiet kräftgång, utan att det tillskrivs någon större vikt.
I april samlas Socialdemokraterna för kongress i Göteborg. Då handlar några av stridsfrågorna just om vilken väg S ska välja mellan värden som öppenhet och ordning. Tiggerifrågan där S i Göteborg verkar komma till andra slutsatser än partiledningen är ett exempel. Vilken väg man väljer är viktigt, men än viktigare är hur man för tillbaka den traditionella vänster-högerkonflikten i politiken. Det holländska valet är för S ett varnande exempel.
