Staten börjar nu lägga över kostnaderna för 2015 års stora asylmottagande på kommunerna. Regeringen sänker ersättningarna för ensamkommande och går över till en schablonersättning.
Det är i sak en klok åtgärd som ska stimulera kommunerna till att övergå till billigare former av boenden än HVB-hem. Ersättningssystemet har enligt regeringen saknat kostnadskontroll och inte gett incitament till god hushållning med offentliga medel.
Men kommunerna hamnar klistret. De sitter ofta redan med långa avtal. I remissvaren har de bett om mer tid till omställning. På gårdagens presskonferens meddelade regeringen att den delvis går dem till mötes, men bara med ett halvår. Det nya ersättningssystemet börjar gälla i juli 2017.
Då ska kommunerna helst ha placerat sina ensamkommande i helt en ny boendeform som kallas stödboende. Annars drabbar merkostnaderna den kommunala kassan. Pressen på kommunerna kvarstår alltså.
Värst är det för de kommuner som tog emot många ensamkommande. Riksrevisionen skriver i sitt remissvar om det nya ersättningssystemet att:”det finns en risk att staten vältrar över kostnader på kommunsektorn och att kommuner som tagit ett stort ansvar för mottagandet av ensamkommande barn och unga drabbas av betydande merkostnader.”
En del kommuner känner sig också lurade in i situationen.Lilla Edet skriver i sitt remissvar: ”Det har sedan 2015 varit ett starkt tryck (inklusive höga vitesutdömmanden) från staten att kommunerna ska ordna platser”och fortsätter, ”det kan skapa stora problem när staten bara ett drygt halvt år efter höstens och vinterns 2015/2016 samhällshotande krisläge, så drastiskt ändrar förutsättningarna...”
Att kommunerna nu tar över mer av det ekonomiska ansvaret kommer att inverka på integrationen.Talet om flyktingkris har för de flesta medborgare hittills varit något ganska abstrakt. Det är först när kommunerna tvingas att skära i skola, socialtjänst och äldreomsorg som människor verkligen känner av migrationen.
Därför är det viktigt att regeringen följer upp sitt beslut och är beredda att ompröva det om pressen på kommunerna blir för stor. Vad som annars kan vänta runt hörnet är en förtroendekris för välfärdssamhället.
