Skollunch kan vara mer än en lunch

I den svenska skolan är lunchrasten en rast där eleverna slänger sig i maten för att sedan springa iväg, men i andra skolor anses den vara en naturlig del av skoldagen och ett tillfälle för undervisning, skriver läraren och kolumnisten Isak Skogstad.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS

Alla har nog minnen från sin skolas matsal, eller bamba som vi kallade det när jag var liten. I Sverige betraktas skollunchen som en rast, där eleverna slänger i sig maten för att sedan springa fort därifrån. På flera friskolor har man dessutom försökt locka till sig elever genom att erbjuda dem kort laddade med pengar, så att de kan lämna skolan och köpa snabbmat på restauranger i närheten.

Men att lunchen betraktas som en rast borde inte vara självklart i skolan. I Frankrike och i flera andra länder är lunchen en närmast helig stund, under vilken eleverna får lära sig både etikett och bildning. Att elever ska lära sig hur man beter sig vid matbordet kan för en svensk låta både småborgerligt och konservativt, men faktum är att det har en kompenserade effekt och kan således betyda mycket för de allra mest utsatta eleverna.

ANNONS

Om man kommer från ett hem utan socialt och kulturellt kapital kan, och borde, skolan vara en plats där man får den bildning och kunskap som krävs för att bli en kunnig och självständig medborgare. Allt handlar dock inte bara om kunskap. Ska man klara av att etablera sig i ett viktigt socialt nätverk eller få det där jobbet så måste man ha kännedom om sociala regler. Hur annars ska en elev veta att det är oartigt att inte ta av sig kepsen på en arbetsintervju, eller för den delen att torka sig runt munnen med handen vid middagsbordet, om han eller hon aldrig har fått lära sig det?

Ett utmärkt tillfälle att få lära sig sociala regler är vid matbordet. I franska skolor ingår förrätt, huvudrätt, ost och efterrätt i lunchen. Matstunden ses som ett viktigt medel för att fostra barnen in i matvanor och kultur. Det kan låta dyrt, och mycket riktigt innebär det en kostnad för elevernas föräldrar, men i statliga skolor är skolmaten i princip gratis. Oavsett kostnad så är vinsten påtaglig: Alla elever lämnar skolan med god kännedom om hur man beter sig vid matbordet. De får lära sig de sociala etiketter som gör att arbetargrabben inte behöver skämmas när han bjuds på middag hemma hos flickan från societetsfamiljen.

ANNONS

På Michaela Community School, som ligger i den mångkulturella och fattiga stadsdelen Brent i nordvästra London, tar man sitt bildningsuppdrag på största allvar. Skolan drivs av den pedagogiska idén att även de mest utsatta elever måste få tillgång till den kunskap som värderas högst hos samhällets elit, annars kommer klyftan mellan de privilegierade och icke-privilegierade eleverna att bestå.

Det gäller även elevernas lunch. Varje dag äter de en trerätters måltid i matsalen och lärarna bestämmer vid vilket bort eleverna ska sitta vid, så att de inte bara sitter med sina vänner. De får även olika uppdrag. En elev serverar maten, en annan häller upp vattnet och en tredje plockar av bordet efter måltiden. Lärarna, som sitter med vid varje bord, leder eleverna i ett för dagen valt samtalsämne. Det kan handla om allt ifrån historia till geologi. Syftet är att eleverna – utöver bordsskick – ska bredda sitt vokabulär och stärka sitt kulturella kapital.

Det kan väl knappast bara vara jag som tycker att det låter helt fantastiskt?

ANNONS