Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    20171110 StockholmPatrick Krassén, skatteexpert på Företagarna.Foto: Oskar Omne Bild: Oskar Omne

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Skattepolitik i väntans tider

    Vad händer med skatterna under 2019? Patrick Krassén, skattepolitisk expert på Företagarna och en av årets julkolumniser, lotsar oss genom ett år med en skattepolitik som i många avseenden snabbt kan förändras. Samtidigt återstår många områden där skattepolitiken är i behov av stora förändringar.

    GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

    ”Ett land har alltid en armé – sin egen eller någon annans.” Det är ett kärnfullt och ofta återgivet citat. Ibland tillskrivs det Mao Zedong, ibland Sun Tzu, ibland Napoleon – som med många andra träffande sentenser råder osäkert om den verkliga upphovsmannen.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Oaktat detta, går det att göra analogier till andra områden är krigföringens. En modifierad version för våra dagar skulle kunna lyda: ”En regering har alltid en skattepolitik – sin egen eller någon annans.”

    I skrivande stund har Sverige nämligen ingen ny regering, men en nyligen antagen budget. Eller, tekniskt sett har beslut fattats om ramarna i statens budget för 2019, och hur mycket pengar som maximalt får avsättas till vart och ett av de 27 utgiftsområdena i budgeten. Likaså har beslut fattats om förändringar i skatternas utformning.

    I budgeten, som byggde på ett förslag från Moderaterna och Kristdemokraterna, inriktas de huvudsakliga skattesänkningar på ett utökat jobbskatteavdrag och en höjd gräns för inkomster som träffas av statlig inkomstskatt. Den nyligen införda avdragsrätten för avgifter till fackföreningar avskaffas också. En mindre post i budgeten, men betydelsefull, är avskaffad skattediskriminering av generationsskiften i familjeföretag. Riksdagen beslutade också i ett så kallat tillkännagivande att regeringen ska återkomma med lagförslag om avskaffande av den särskilda löneskatten för äldre och flygskatten.

    Oavsett hur kommande regeringskonstellation ser ut är det alltså en skattepolitik med borgerlig prägel som riksdagen har beslutat om. Samtidigt kan konstateras att jobbskatteavdraget, som omfattar tio miljarder kronor, i stor utsträckning riktas till personer med låga inkomster. Statlig inkomstskatt kommer att betalas på inkomster över ca 42 000 kr i månaden, vilket motsvarar medellönen för en person med treårig eftergymnasial utbildning eller mer.

    Skattesänkningarna är, med andra ord, modesta. Genom bevarandet av värnskatten fortsätter Sverige att ha världens högsta marginalskatt. Inga stora sänkningar av moms eller arbetsgivaravgifter genomförs. Förändringarna rör totalt några procent av statens intäkter och inga omfattande nedskärningar av utgifter föreslås.

    Få hade sannolikt förväntat sig det sistnämnda, med tanke på det uppenbart osäkra läget i regeringsfrågan. Partierna uppvisade likaså modesta ambitioner vad avser genomgripande reformer inför riksdagsvalet. Ingen vill skaka båten, måhända.

    Men behovet kvarstår av fortsatta reformer, även de inte fullt så genomgripande. Några förändringar som kommande regering bör kunna genomföra, oavsett färg och form, är:

    Avskaffad värnskatt: Nationalekonomisk forskning visar entydigt att det skulle vara självfinansierande, genom de ökade incitamenten till arbete, utbildning och företagande det skulle ge.

    Även dåvarande finansminister Magdalena Andersson (S) uttryckte i en intervju i mars att den progressiva beskattning som värnskatten innebär saknar betydelse för finansieringen av välfärdsstaten – och om nästa regering blir borgerlig bör värnskattens avskaffande vara en av de lägst hängande frukterna.

    Bättre skatt för personaloptioner: Den rödgröna regeringen tog ett steg på vägen genom de kvalificerade personaloptioner som infördes 1 januari i år, men de har visat sig inte gå att tillämpa som tänkt, på grund av Skatteverkets praxis. Alliansen utlovade innan valet en förbättring och utvidgning av skattelättnaderna för dylika incitamentsprogram – det borde gå att genomföra i snabbspår.

    Sänkta arbetsgivaravgifter: Genom sänkningen av arbetsgivaravgiften för soloföretagare som anställer sin första medarbetare gjorde den rödgröna regeringen inte bara en betydelsefull förändring för ökat jobbskapande.

    Samtidigt erkände man att höga arbetsgivaravgifter är en hämsko på företagare som vill expandera. Sveriges arbetsgivaravgifter är bland de högsta i OECD, och är ett huvudskäl till den höga skatten på arbete. Även om de kallas avgifter är de i själva verket skatt, och saknar till väsentlig del de kopplingar till socialförsäkringarna som ibland anförs som motivering för deras bevarande.

    Ur företagarperspektiv finns det förstås fler förändringar av skattepolitiken som vore önskvärda: förbättrad entreprenörsskatt (3:12-reglerna), förenklad och mer samordnad moms, ytterligare sänkt bolagsskatt. Dessa och andra förändringar är en förutsättning för att det svenska skattesystemet ska fortsätta vara konkurrenskraftigt och vältrimmat.

    Översyn av momsreglerna pågår på EU-nivå, och i Sverige, och förändringar i omvärlden kommer sannolikt att leda till att bolagsskatten – som är klubbad att sänkas till 20,6% till 2021 – behöver modifieras ytterligare. Mycket av skattepolitiken är numera, till skillnad från för något decennium sedan, avhängig av internationella överenskommelser inom OECD och EU.

    Det så kallade BEPS-projektet (base erosion and profit shifting), pådrivet av OECD och G20-länderna, är grunden för många skattelagar som stiftats i Sverige de senaste åren – och kommer att fortsätta vara så ett antal ytterligare år. Enskilda länder, i synnerhet mindre, får allt mer begränsat utrymme att avvika skattemässigt från de internationella överenskommelserna. På gott och ont, som alltid.

    Ett ofta förbisett område av skattepolitiken som Sverige dock råder över självt, är rättssäkerheten vid beskattningen. Företagarna publicerade nyligen en rapport tillsammans med stiftelsen Rättvis Skatteprocess, Jämnare spelplan, där ett antal oroväckande problem med rättssäkerheten i skatteprocessen belystes.

    Den enskilde kan inte lita på att de råd Skatteverkets upplysningstjänst ger kommer att hålla vid en domstolsprocess. Hamnar man inför domstol i ett skattemål är möjligheterna till att få sina ombudskostnader ersatta små – även om man vinner målet. En styrelseledamot kan finna sig skyldig att personligen betala bolagets skatteskulder, trots att den inte gjort något fel – och chansen att få anstånd med inbetalningen av skatt är liten. Mot den enskilde står därtill ett Skatteverk med stora resurser för utredning, process och överklagande.

    Att jämna ut denna balans genom att stärka rättssäkerheten för den enskilda i skatteprocessen borde vara en uppenbar reformidé för kommande regering, oavsett färg och form. Stärkt rättssäkerhet är ingen blockskiljande fråga, och både Alliansregeringarna och den rödgröna regeringen tog steg för att stärka den – men ingen av dem gjorde tillräckligt.

    Detta leder dock vidare till frågan: Har partierna en väl definierad skattepolitik? Genomgångar inför valet visade att Allianspartierna hade en hyfsat samordnad agenda vad avsåg skatterna, medan det spretade mer inom det rödgröna blocket, och Sverigedemokraterna var svåra att placera, annat än att de placerade sig till höger om mitten.

    Vad är då att vänta inom skattepolitiken 2019? Vissa välkomna förändringar – vissa önskvärda uteblivna. Långsam rörelse i riktning mot lägre totalt skattetryck, samtidigt som ingen vill framstå lättsinnig vad avser statens finanser.

    En gång i tiden var skattepolitiken den stora definierande skiljefrågan i svensk politik. Såväl inför som efter valet 2018 har den fått konkurrens av andra politiska områden: migration, välfärdstjänsterna, trygghet. ”Den svenska ekonomin” hamnade långt efter frågor som sjukvård, skola och jämställdhet i listan över väljarnas prioriterade frågor i SVT:s vallokalsundersökning i september.

    Man kan förvisso påpeka att politiken om skatterna är grunden för politiken om alla statens utgiftsområden – intäkterna kommer före utgifterna. Dock kan man samtidigt konstatera att en klar majoritet av väljarna röstade på partier som vill se sänkt skatt överlag. Stora skattehöjningar lockar inga väljarskaror – som väl är.