Ledamöter i riksdagen som bor mer än 50 kilometer från riksdagshuset får hjälp med övernattningsbostad. Antingen kan en ledamot ordna bostad själv, och får då ekonomisk ersättning upp till maximalt 8 600 kronor i månaden, eller så går det att bo gratis i en av riksdagens lägenheter. Efter varje val fördelas ett antal lägenheter till partigrupperna, vars kanslier i sin tur fördelar dem till ledamöterna.
Ett bostadsstöd för riksdagsledamöter behövs om hela landet ska representeras. Men är det rimligt att riksdagens lägenheter ligger samlade på Stockholms mest attraktiva adresser?
Eftersom riksdagens egna hus måste renoveras stiftades en lag som ger förvaltningen rätt att också hyra lägenheter till ledamöter. Det ger ett utmärkt tillfälle att placera lägenheter i nya områden. Kollektivtrafiken i regionen är väl utbyggd, och det finns många spännande miljöer inom tunnelbaneavstånd.
När medborgarna anger sina viktigaste frågor toppas de flesta listorna, vid sidan av vården, av invandring och integration. Det här reflekteras också i de politiska partiernas prioriteringar. Vi ser det på valaffischer, i tal och i tv-debatter. Att lösa problemen med integrationen, eller åtminstone hantera konsekvenserna, är något som alla partier säger sig jobba för.
Övernattningsbostäderna till inresta riksdagsledamöter borde placeras i de utsatta områden där integrationsutmaningarna finns. Det skulle ge politiker djupare insikter än vad seminarier och medierapporter kan förmedla. De får tillfälle att se både det som fungerar och det som inte fungerar, och de kan skapa sig sin egen uppfattning om läget. De kan prata med människorna som bor där.
Ibland ser vi partiledare som åker på studieresa till förorten. Tillsammans med ett entourage av assistenter, Säpovakter och tv-kameror guidas de runt och pratar med utvalda lokala profiler. Att göra studiebesök är inget fel i sig – tvärtom – men det ger knapphändig kunskap om hur vardagen ser ut för de människor som lever i ett utanförskapsområde.
Områden som polisen pekar ut som särskilt utsatta finns på Järvafältet i nordvästra delen av Stockholms kommun och även i Botkyrka. Dessa bostadsorter är belägna en tunnelbaneresa bort från riksdagshuset, så någon större tidsuppoffring är det inte att pendla. Många Stockholmare reser betydligt längre än så till jobbet varje dag.
Riksdagens lägenheter är inte ledamöternas ordinarie bostäder och inte avsedda för familjen. Det finns med andra ord inget behov att ta hänsyn till familjesituation, närhet till en bra skola eller andra faktorer av det slaget.
Riksdagslägenheter i utsatta förorter vore därför en utmärkt möjlighet att lära folkvalda mer om de samhällsproblem de själva säger sig sätta högst på dagordningen. Riksdagen borde sälja sitt bostadsbestånd och hyra lägenheter spridda över en större del av Stockholm.
