Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Sigfrid: Bristfälliga intentioner ger bristfälliga lagar

Hela syftet med gymnasielagen var att särbehandla en grupp asylsökande i strid med normala rättsprinciper. Att lagen nu skapar problem borde inte komma som en överraskning för de partier som drev igenom den.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Märklig. Godtycklig. Svårtillgänglig. Det var några av Lagrådets synpunkter på den gymnasielag som Centerpartiet och de rödgröna tryckte genom riksdagen med en knapp majoritet. Syftet med lagen var att 9 000 vuxna asylsökande skulle få en chans att stanna för att studera på gymnasiet trots att de saknade asylskäl och därför hade fått avslag.

Beredningen av ärendet var bristfällig, och bristfälligheten återspeglades i lagens innehåll. Fundamentala rättsprinciper åsidosattes. Gränserna mellan myndighetsutövning och lagstiftning suddades ut när riksdagen gick in för att ompröva asylbesluten för en utvald grupp. Lagrådet förutspådde att gymnasielagen skulle medföra ”en kaotisk situation”, och nu börjar vi se detta.

Gymnasielagen trädde i kraft den 1 juli, och bara fem dagar senare meddelade Migrationsdomstolen i Malmö att lagen visat sig vara omöjlig att tillämpa. De sänkta beviskraven för den sökandes identitet går nämligen inte att förena med andra regelverk. Domstolen pekar exempelvis på att Sverige inom Schengensamarbetet har en plikt att hålla koll på vilka som bosätter sig i landet.

Det skulle inte vara förvånande om gymnasielagen nu när den sjösätts visar sig läcka på fler ställen. Migrationsminister Helene Fritzon påpekar att regeringen enligt riksdagens finansutskott har uppfyllt beredningskravet (SVT 6/7). Och i någon mening är det ju så. Samma majoritet som i riksdagens kammare röstade för förslaget ansåg i finansutskottet att beredningen var tillräcklig. Övriga partier reserverade sig mot utskottets ställningstagande.

Vanligtvis brukar riksdagen vara överens om formerna även när sakpolitiken skiljer sig åt, men nu var det regeringen tillsammans med Centerpartiet som valde att köra på trots att både Lagrådet och en stor del av riksdagen ropade stopp. Det enda kvitto som finns på att lagen har beretts på ett korrekt sätt är alltså ett kvitto påskrivet av Stefan Löfven och Annie Lööf.

Centerpartiet har hela tiden försökt att ställa sig bakom gymnasielagens principer samtidigt som de frånsäger sig allt ansvar för dess utformning. Den åtskillnaden går kanske att göra i retoriken, men inte i verkligheten.

Hela syftet med lagen är att luckra upp asylreglerna för en utvald grupp. För somliga ska normala lagar och myndighetsbeslut inte gälla, utan istället ska speciallagar styra utfallet i deras asylansökningar. En lag som går ut på att rådande rättsprinciper ska åsidosättas kommer självklart i konflikt med dessa rättsprinciper.

Det är inte så att tjänstemännen på regeringskansliet som skriver lagtexten är inkompetenta. Tvärtom har dessa stackars tjänstemän nog gjort vad som varit möjligt för att få till en godtagbar lag, men när politiken kräver avvikande åtgärder kan inte lagstiftningen bli annat än avvikande. Resultatet hade inte blivit märkbart annorlunda om andra partier suttit i regeringen med ansvar för beredningsarbetet på departementet.

Alla de partier som har röstat för gymnasielagen är ansvariga när rättsmaskineriet nu börjar hacka.

Mest läst