I tisdags fälldes den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Martin Kinnunen i hovrätten för bokföringsbrott. Kinnunen har dock partiets förtroende och kommer att fortsätta i riksdagen. För SD kunde tajmingen ha varit bättre med tanke på att det var dagen efter att partiet uteslutit riksdagsledamoten Anna Hagwall för antisemitiska undertoner i en motion om mediepolitik.
Presentationen av Pisa-resultaten gav Kinnunen viss medieskugga, men skillnaden i hur de två fallen behandlas gör att bilden kvarstår av ett SD med en hård uppdelning mellan de som är innanför respektive utanför kärngänget. Vissa klarar sig undan med nästan vad som helst, andra offras snabbt.
Att Anna Hagwall saknade beskyddare i toppen är ännu mer tydligt om man också jämför henne med partiets ekonomiskpolitiske talesperson Oscar Sjöstedt. Tidigare i höstas publicerade sajten ”Inte rasist…men” en filmsnutt där Sjöstedt berättade om några tyska slaktarkollegor som sparkat på fårkadaver och kallat dem judar. På filmklippet verkade Sjöstedt mest tycka att tilltaget var underhållande.
För en utomstående är det svårt att förstå varför Sjöstedts agerande skulle vara mindre olämpligt än Hagwalls. Därtill kan man lägga ett gammalt skolfoto som också spreds där Oscar Sjöstedt poserar i Skinheadsmundering. Partiledaren Jimmie Åkesson försökte i Ekots lördagsintervju att bortförklara Sjöstedts klädsel och menade att den på 90-talet inte sade något om vem som var nazist eller inte.
Vi som gick i skolan på 90-talet vet dock att ingen av misstag skulle ställa sig på ett skolfoto med rakat huvud, bomberjacka och Tors-hammare. Fotot på Sjöstedt ska också vara taget i slutet av 90-talet, efter mordet på John Hron och efter debatten om "nazistjackor" på skolor.
Varför skyddar SD vissa personer som står i vägen för partiet att bli accepterat som ett bland andra? Ett svar kan vara vänskap och gamla lojaliteter. Sådan gammal vänskap kan också innebära att det finns hållhakar mellan dem som varit med länge. Ett annat svar är att SD trots ökat stöd i opinionen fortfarande har problem att rekrytera sakliga företrädare med social kompetens att verka i politiken. De som fungerar i riksdagen eller i andra valda församlingar håller man hårt i.
Anna Hagwall kände inte rätt personer och var heller inte oersättlig. Hon gjordes till syndabock. Om samma regler hade gällt alla i SD hade listan blivit längre.
