Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Schenström: Folkets revolution är här!

Det traditionella etablissemanget kommer i allt mindre utsträckning äga agendan och kommer inte själv kunna diktera regler och direktiv, skriver kolumnisten Ulrica Schenström.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Just nu lever vi i en orolig värld. Vår omvärld befinner sig – återigen – i en förändringens tid. Det som en gång i tiden varit den enda sanningen börjar sakta men säkert luckras upp till något annat. Vår omvärld ser inte ut som vi är vana vid och kraven kommer numera underifrån. Det visar sig i land efter land. Brexit är ett faktum och europasamarbetet är satt i gungning. Främmande makt lägger sig i andra länders demokratiska val genom sociala medier. USA har tagit ett kliv tillbaka på den globala arenan. Iran börjar andas revolution och Nordkorea prövar omvärldens tålamod.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det traditionella etablissemanget kommer därför i allt mindre utsträckning äga agendan och kommer inte själv kunna diktera regler och direktiv.  Oavsett om man är politiker, företagsledare eller chefredaktör.

Många framträdande politiker låter idag som de har färdigskrivna talepunkter. Politiker pratar som om de vore politiska kommentatorer på avbytarbänken - inte som ingenjörer av den faktiska politiken. Ibland kan en diskussion mellan en journalist och en politiker bli outhärdligt plågsam – de tror sig nämligen tävla i samma gren - ”sia om framtiden” - som om båda vore debattörer.

Mer uthärdligt hade det varit om politikern talade om politiska förslag och om journalisten granskade själva innehållet och målet, det vill säga finansieringen och effekten av förslaget. Inte sällan kommer det också frågor på temat ”regeringsfrågan” (läs. spelteori), något som tar bort fokus från den egentliga politiken.

Det traditionella etablissemangets ansvar denna valrörelse kommer därför att bli större än vanligt. Partierna måste snickra ordentliga konkreta politiska förslag. Medierna måste granska politiken.

Detta är bara början på den revolution som kommer att förändra hur maktstrukturerna kommer att se ut en lång tid framöver och det är väljarnas frustration som kommer leda till revolutionen. Frustrationen i sin tur leder till osäkerhet. Och den som är osäker söker trygghet och tydligt ledarskap.

Uppropet #MeToo var inte en dagslända – synen på ledarskap, jämställdhet och lika behandling är här för att stanna. Varför anställer vi chefer som inte vågar vara chefer? Som inte vågar visa vägen till rätt och fel? Det är som om väldigt många delar av samhället kapitulerat för en låtsasvärld där ledarskapet inte egentligen existerar utan endast en utomstående tyckar-elit som får fälla omdömen.

Inte undra på att folket gör revolution – i land efter land. Politiken är dikterad av den politiskt korrekta medieeliten, vars uppgift idag verkar mer handla om antal klick än saklig och hård granskning av makthavare och våra chefer verkar ha hamnat där av helt andra orsaker än att just leda och visa riktningen. Och ta ansvar.

Valåret 2018 kommer tveklöst att handla om etablissemanget kommer att kunna leverera detta medborgarkontrakt i form av omdömesgillt ledarskap, konkreta politiska förslag, väl grundad granskning och ledare som står för saker – saker så enkla som vad som är rätt och vad som är fel. Annars riskerar de att bli hårt dömda på valdagen.

Mest läst