”Amerika räknar miljontals muslimer bland våra invånare, och muslimer gör otroligt värdefulla bidrag till vårt land. Muslimer är läkare, advokater, professorer i juridik, medlemmar av militären, entreprenörer, butiksägare, mammor och pappor. I vår ilska och våra känsloutbrott måste vi amerikaner behandla varandra med respekt. Kvinnor som täcker sina huvuden i det här landet måste känna sig trygga då de går hemifrån. Mammor som bär slöja får inte bli hotade och skrämda i Amerika. Det är inte det Amerika jag känner. Det är inte det Amerika jag värderar högt.”
Ovanstående citat kommer, fritt översatt, från ett tal av president George W. Bush den 17:e september 2001 vid ett muslimskt center i Washington D.C. mindre än en vecka efter attackerna den 11:e september.
Under valkampanjen i USA hävdade många att oavsett vilka vulgära och farliga ord Donald Trump slängde ur sig, så fanns det en gräns för hur illa det kunde gå till slut.
För det första kunde han ju inte vinna. Den teorin var särskilt populär bland storstadsbor på östkusten, som bara sett folk från landsbygden när de kom på besök i deras storstäder och ägnade sig åt ociviliserat beteende som att dricka vanligt kaffe istället för latte på sojamjölk.
För det andra bygger det amerikanska samhället på ett starkt fundament, med en konstitution som föreskriver maktdelning mellan de verkställande, lagstiftande och juridiskt dömande institutionerna. Och det kan Trump aldrig förstöra, även om han skulle försöka.
Det första påståendet stämde inte. Det andra bygger på en missuppfattning om hur människor och samhällen fungerar.
Socialismen ser människor som programmerbara varelser vars arbetskraft enkelt kan stoppas in i ekonomiska planer, och som kan skolas i rätt och riktigt beteende om systemet är tillräckligt välbyggt. Så är det inte. Kultur och värderingar är minst lika viktiga byggstenar. Vi är inte brickor på statens spelplan. Vad medborgarna i ett samhälle känner, tycker och tänker om varandra spelar roll för helheten. Tilliten till varandra är en av de viktigaste och sköraste tillgångarna ett samhälle har. Socialt kapital, kallas det på akademiska.
Detta förstod George W. Bush när han valde att tala till och för USA:s muslimska medborgare bara dagar efter att ett brutalt terrordåd skett i islams namn.
Med Donald Trump är det annorlunda.
Det har sagts att domstolarna och rättsväsendet kommer att vara de främsta grindvakterna mot presidentens värsta excesser. Demonstrationer i all ära, men det är juristerna som kommer att utföra de största hjältedåden. USA är ett rättssamhälle, och oavsett vad Trump vill göra sätter lagarna och domstolarna en gräns.
Visst är det så. Se till exempel på hur Trumps ursprungliga presidentorder om inreseförbud för sju länder med muslimsk majoritetsbefolkning sköts ned av domstolsväsendet.
Men att systemet fungerar är inte tillräckligt. En president är mer än en kugge i ett byråkratiskt maskineri. Ämbetet kommer med en tyngd som ger större inflytande än den formella makten. Hade USA varit en konstitutionell monarki hade läget möjligen varit ett annat. Då hade landet haft en nationell symbol som kunnat ena och väga upp för den polariserande och hätska retoriken. Men nu är Trump både politisk ledare och nationell symbol i ett. När Donald Trump som USA:s president twittrar om ”så kallade domare” så riskerar det att göra en enorm skada för många amerikaners tillit till rättsväsendet.
När han pratar om medierna som ”det amerikanska folkets fiende” så spär det på en stalinistisk föreställning om dolda folkfiender mitt ibland oss. När han talar om att registrera muslimska medborgare och förbjuda utländska muslimer från att resa in i USA, så spär det på rasistiska strömningar med högst verkliga konsekvenser för hur medborgare behandlar varandra. Hans tal inför USA:s kongress den 28:e februari i år höll en väsensskild och betydligt mer sansad ton än hans retorik i övrigt, men Trumps fullständigt grundlösa anklagelser om att Obama skulle ha avlyssnat hans kontor under valkampanjen tyder på att den sansade tonen var ett undantag.
Trumps möjligheter att förvandla USA till en regelrätt diktatur är minst sagt begränsade. Det är inte där faran ligger. Ett samhälle är så mycket mer än statens formella institutioner. Det är farligt att luta sig tillbaka och lita på att domstolarna och rättsväsendet ska lösa samhällets alla problem. Det gäller både farhågor om ökad brottslighet i Sverige till följd av större invandring, och samhällets kitt, tilliten medborgare sinsemellan, och mellan medborgarna och statsmakten, det som inte går att ta på men som är så oerhört viktigt och skört i varje samhälle.
