Sämre vård i jämlikhetens namn

Personer med en privat sjukvårdsförsäkring tillför resurser till den offentliga vården i form av skatt samtidigt de belastar den i lägre grad. Utan privat försäkring skulle sannolikt fler personer söka sig till den offentliga vården oftare och därmed skulle alla få det lite sämre.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Skulle man själv eller någon närstående ha oturen att råka ut för en olycka eller drabbas av sjukdom vill man få tillgång till rätt vård i rätt tid. Man vill inte behöva få sin operation uppskjuten för att det saknas personal eller ligga i en korridor för att sjukhuset lider av platsbrist. Något som alltför många patienter behövt utstå.

Frågan om sjukvård, eller tillgång till den, handlar även om samhällskontraktet, det vill säga: vad ger vi till staten och vad får vi i utbyte? Vid sidan av den vård som omfattar samtliga medborgare erbjuder många arbetsgivare en privat sjukvårdsförsäkring som ett komplement till sina anställda.

ANNONS

Knappt 430 000 personer omfattas av en privat sjukvårdsförsäkring via arbetsgivaren. Syftet är att minska sjukfrånvaron, vilket är ekonomiskt gynnsamt för såväl arbetsgivaren som för samhället. Men i och med regeringens förslag om att börja förmånsbeskatta försäkringen kommer dessa personer från och med nästa år behöva betala tre gånger för sin vård: först en gång via skattesedeln, sedan genom själva försäkringen och sedan en gång till genom förmånsbeskattningen.

Majoriteten av remissinstanserna kritiserar eller avstyrker direkt förslaget. Bland dessa återfinns flera fackförbund; Saco, TCO, Vårdförbundet och FTF. Kritiken grundar sig bland annat i att det skulle få negativa effekter för många låg- och medelinkomsttagare som omfattas av försäkringen. Vidare lyfts att en beskattning av sjukvårdsförsäkringar inte står i överensstämmelse med grundläggande skatterättsliga principer.

Sjukförsäkringar bör behandlas skattetekniskt på samma sätt som andra hälso- och arbetsmiljötjänster; det skulle innebära att ingen förmånsbeskattning utgår och att det införs avdragsrätt för arbetsgivarens kostnad. Dessutom är det märkligt att jämställa sjukvård med andra löneförmåner som till exempel en tjänstebil eller en tjänstebostad, då en privat sjukvårdsförsäkring inte utgör någon besparing av den anställdes privata levnadskostnader, utöver patientavgiften.

Om alltför många lämnar sin försäkring till följd av regeringens politik riskerar det även att slå mot den offentliga sjukvården som redan är hårt belastad. Personer med en privat sjukvårdsförsäkring tillför resurser till den offentliga vården i form av skatt samtidigt de belastar den i lägre grad. Utan privat försäkring skulle sannolikt fler personer söka sig till den offentliga vården oftare och därmed skulle alla få det lite sämre. Men i jämlikhetens namn kanske det är helt i sin ordning?

ANNONS
ANNONS