Ett HVB-hem ställde in en arbetsintervju efter att det blivit känt att den arbetssökande mannen inte hälsar på personer av motsatt kön genom att ta i hand. Skälet till detta är mannens religiösa övertygelse.
Arbetet som behandlingsassistent – som mannen hade sökt – innebär att vara kontaktperson för ungdomar. Utöver kontakten med ungdomarna ska behandlingsassistenten ha kontakt med närstående och representanter för socialtjänsten, samt representera bolaget utåt vid till exempel mässor.
Med andra ord lär behandlingsassistenten hamna i många situationer där det kan bli aktuellt att ta i hand. Bolaget hävdar att motivet bakom den nekade handskakningen kan uppfattas som negativt av de kvinnor mannen kommer i kontakt med och skapa konflikt. Detta skulle potentiellt kunna skada företagets rykte. Dessutom ställer några av kommunerna som anlitar bolaget krav som den här mannen inte skulle uppfylla. Att avbryta rekryteringen förefaller därmed som rimligt i detta fall.
I ett aktuellt tillsynsbeslut, daterat 9/5, konstaterar Diskrimineringsombudsmannen (DO) dock att bolaget gjort sig skyldigt till indirekt diskriminering. DO:s linje vad gäller denna typ av fall är inte helt glasklar: En arbetsgivare kan kräva att arbetstagaren inte gör skillnad på män och kvinnor när denne hälsar, men i normalfallet kan arbetsgivaren inte kräva att man ska hälsa på ett specifikt sätt.
DO hävdar att de vid sin bedömning beaktat ”det tungt vägande samhällsintresset att förhindra att personer på grund av sin religion utestängs från arbetslivet och den möjlighet till delaktighet och försörjning som ett arbete innebär.”
Resonemanget utgår ifrån att det är företaget, som vill att män och kvinnor ska behandlas lika, som utestänger mannen som har valt att göra skillnad på män och kvinnor på arbetsplatsen. Men religionsutövning är ett medvetet val. Mannen har inte nekats intervju för att han är religiös, utan på grund av ett aktivt val att inte ta kvinnor i hand.
Den som inte vill ta personer av motsatt kön i hand ska givetvis inte behöva göra det. Men då bör man inte heller kunna förvänta sig att få jobb på en arbetsplats där arbetsgivaren bedömer att detta krävs. Att någon motiverar sina val utifrån religiös grund kan inte utgöra undantag i ett land där alla ska vara lika inför lagen.
