Gamla stadsdelar byggda innan planmonopolet infördes.
Gamla stadsdelar byggda innan planmonopolet infördes.

Reglerad till döds

Det kommunala planmonopolet är en viktig orsak till låsningen på den svenska bostadsmarknaden.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Det finns en fråga som ständigt glöms bort när politikerna diskuterar bostadsbristen: Det kommunala planmonopolet. Det är märkligt. Det finns troligtvis få monopol som är så ouppmärksammade och skadliga.

Kommunerna fick planmonopolet i samband med 1947 års byggnadslagstiftning. Monopolet innebär att alla byggnationer i en kommun behöver behandlas i en byggnadsnämnd. Lokalt har man alltså makt att besluta över hur marken ska användas, vad som gäller vid varje enskilt bygge och även vid ombyggnader av fastigheter.

Det kan låta demokratiskt och praktiskt att beslut fattas nära de berörda. Men planmonopolet har flera nackdelar. Politiker blir känsliga för lokala påtryckningar. De vill bli omvalda och kommer lyssna till högröstade protester som hotar med det ena eller andra.

ANNONS

Konsekvensen av planmonopolet är en krånglig, långsam process som lätt kapas av särintressen. Såväl Socialdemokraterna som Moderaterna talar om förenklingar i planprocessen. Det är berömvärt. Men det går inte att lappa och laga ett system genom att införa undantag. Problemet är själva planprocessen i sig.

I en gedigen artikel i höstnumret av ”Regulation” (2015/9) skriver juristprofessorerna Roderick M Hills och David Schleicher om valet mellan en övergripande central planering och en utdragen lokal planprocess som vi har i Sverige. Artikelförfattarna nämner den amerikanska staden Philadelphia som ett exempel på en stad som har genomfört en omfattande reformering av hur byggplaner hanteras lokalt.

2011 införde man en övergripande stadsplan. Det sattes ett par grundläggande spelregler för byggandet. Syftet var att undvika att byggnadsnämnden, genom påtryckningar, skulle kunna bestämma från fall till fall vilka projekt som accepterades och vilka som fördröjdes.

Hills och Schleicher drar parallellen till våndan över att komma till en marknadsplats där alla priser måste förhandlas. På liknande vis upplever en byggfirma en marknad där varken pris eller regler är förutsägbara. En fördel med Hills och Schleichers modell är att markvärdet går upp då informationen om vad kostnaderna att bebygga en tomt blir mer förutsägbara.

ANNONS

Enligt Hills och Schleicher skapar en översiktsplan, med all tillgänglig mark, ökad transparens för potentiella investorer. Långa planprocesser har massvis med dolda kostnader i form av förseningar och förhandlingar med kommun och överklaganden. Att öka transparensen och synliggöra vilka krav som finns från början öppnar upp marknaden för fler aktörer.

Ett problem i Sverige, och inte minst Göteborg, är att ett fåtal byggföretag har de upparbetade kontakterna och kunskapen som krävs för att styra ett krångligt byggprojekt i hamn genom byråkratin.

I den nysläppta boken ”Göteborg mellan segregation och kreativitet” av Jan Jörnmark, Jakob Forsemalm och Karl Palmås beskrivs ett Göteborg som under flera decennier präglats av regionförstoring och utglesning. Upphackad planering och politiskt godtycke har skapat stora hål i stadsbilden.

Staden har inte förmått inkorporera centrala områden vilket har medfört att staden, på grund av hårt reglerade planprocesser, blivit gles och osammanhängande.

Göteborg har både omfattande översiktsplaner och långsiktiga målsättningar. Men dessa övergripande planer paras med långdragna förhandlingar. Med ett avskaffat planmonopol skulle staden fortfarande sätta den övergripande strukturen för byggandet.

Gatunät, kvartersstruktur och områdens karaktär skulle fortfarande avgöras lokalt. Däremot skulle det bli enklare för nya och fler aktörer att etablera sig. I nuläget stympas översiktsplanerna genom att känsliga projekt fördröjs och fördyras. Överklagansprocesser ökar kostnaderna för byggandet samtidigt som det skapar incitament att bygga i stadens utkanter.

ANNONS

Problemet finns i hela Sverige men dess konsekvenser syns kanske tydligast i Göteborg. Hills och Schleicher konstaterar att en bindande och övergripande plan knyter de lokala lagstiftarna vid masten. Lockelsen att avvika från planen eller att låta lokala överklaganden styra byggprocesser försvinner. Samtidigt kan staden i ett tidigt skede specificera vilken täthetsom är att föredra, vilken andel bostäderna som ska kunna hyras till låga kostnader och hur stadsbilden ska se ut.

Givetvis skulle marknadshyror, sänkt byggmoms och förändrade villkor för byggföretagen också bidra till att förbättra bostadsmarknaden. Men kärnan i bostadsbristen är regleringarna som gör att producentens väg från investering till färdig produkt är avgrundsdjup. Om det är något M och S bör komma överrens om så är det att avskaffa det kommunala planmonopolet. Det kan hela Sverige vinna på.

ANNONS