Att driva ett framgångsrikt företag harpå vissa hållkommit att betraktas som något fult. Allra fulast är det i välfärdssektorn. Sällan harvinsthaft en så negativ konnotation som när det talas om just välfärdsföretag som skolor, vårdcentraler och regionala. Företag som går med vinst framställsdåsom giriga. För i nollsummespelets värld innebär en vinst för företaget att någon annan har förlorat: elever och patienter.
Det talas sällan om det faktum att vinsterna oftast är små. Att de är nödvändiga för att få verksamheten att gå runt; för att betala skulder, för att bygga upp en buffert. Därtill låter det inte sällan som att privata utövare drar in på nödvändigheter för att kunna få sina vinster, trots att dessa företag lyder under samma regelverk som landstingens och kommunernas motsvarande verksamheter.
Man tycks också glömma bort att elever och patienter tenderar att vara nöjda med de privata utövarna, ofta nöjdare än hos desomdrivs av landstinget eller i kommunal regi. Detsamma gäller för de anställda. Det skulle därför vara förödande att förbjuda vinster i välfärdssektorn.
Regeringens utredning som leds avdet före detta socialdemokratiska kommunalrådetIlmar Reepalu föreslår emellertid inte att vinster ska förbjudas. Bara begränsas. Det borde ju bara påverka de som de gör dessa ”jättevinster” som debatten kommit att kretsa kring. Men riktigt så enkelt är det inte. Förslaget gör ingen skillnad på vinst och vinstutdelning och skulle därför påverka även de företag som återinvesterarallvinst i verksamheten.
En av skolkoncernerna som skulle drabbas hårt – så hårt att de troligen skulle behöva lägga ner – är Fridaskolorna som har 3 200 elever och 450 medarbetare i västra Sverige. Detta trots att deras överskott alltid återinvesterats i verksamheten och att ingen vinstutdelning skett.
I sitt remissvar skriver de följande: ”Med utredningens sätt att bestämma operativt kapital skulle företagets högsta tillåtna resultat uppgå till minus 800 000 kronor per år, vilket ju uppenbart är en helt orimlig konsekvens.”
Ja, det är faktiskt uppenbart orimligt att ett företag ska tvingas gå med förlust. Därför är det anmärkningsvärt att förslaget om vinstbegränsning ser ut som det gör. Det ligger nära till hands att tro att utredningens syfte är något annat än att begränsa ”övervinster”; nämligen att begränsa privata välfärdsföretag. Därmed begränsas också både det fria skolvalet och vårdvalet.
Det är ingen hemlighet att man till vänster varit skeptisk till dessa valmöjligheter. Att föra en politisk diskussion utifrån den ingångsvinkeln hade dock varit svårt med tanke på hur många som uppskattar möjligheten att välja – och att välja bort. Budskapet om giriga kapitalister som tar ut övervinster är lättare att sälja in än det om begränsade valmöjligheter. Resultatet skulle dock bli samma.
