Det senaste dödsoffret på de tyska myndigheternas samvete är Mathias P ifrån Hamburg. Han knivhöggs förra veckan när han handlade mat i sin lokala Edeka-Supermarkt. Sju andra skadades, varav fyra allvarligt. Den yngsta bland offren är 19 år gammal.
Gärningsmannen var den 26-årige palestiniern Ahmad Alhaw. Han skrek ”Allahu Akbar” när han angrep människorna. För polisen berättade han att det var viktigt för honom att kallas ”terrorist”. Ändå vägrade tyska myndigheter och ansvariga politiker kalla hans brott för terrorism.
Kanslern Merkel talade om ett ”våldsdåd”. Inrikesminister de Maizière försökte förklara att islamistisk ideologi kanske bara var en bortförklaring som skulle skymma andra motiv. Hamburgs polischef förklarade att de fanns tecken på att gärningsmannen var ”psykisk störd”, där ”islamistisk motivation kan ha spelat en roll”. Därför ville han inte tala om terrorism. Vilken logik!
Men logik och sanning är det sällan en fråga om när ett förbundsval väntar om sjuveckor. Terrorism från IS-anhängare hör till tyskarnas största rädsla (Pew Research Center). Mer än hälften av alla tyskar fruktar en ny flyktingkris som den som ägde rum 2015 (Forsa-Institutet). Flyktingkrisen och säkerhet är sammanlänkade ämnen: En majoritet tror att det stora antalet flyktingar hotar landets säkerhet (TNS).
Merkel blev skarpt kritiserad för sin migrationspolitik. Hennes popularitet sjönk till rekordlåga nivåer förra året. Nu när hennes popularitet har återhämtat sig är det sista hon behöver ett terrordåd.
När det väl kom fram att Alhaw var en extremistisk islamist meddelade första tysk tv (ARD) att han hade bestämt sig för en radikal-islamistisk livsstil två dagar innan dådet. På själva dagen för attacken skulle han ha bestämt sig för att mörda. Ett fall av extremt spontan terrorism som naturligtvis ingen hade kunnat förhindra, låter det som.
Men så var det naturligtvis inte. Alhaw hade en IS-flagga i sitt skåp i den flyktingförläggning där han bodde. Alla som bodde med honom visste om hans radikalisering. Redan förra året hade myndigheterna tipsats om den. Han fanns med i Hamburgs register av islamister men var enligt myndigheterna inte farlig. Tydligen finns det ofarliga extrema islamister.
Som Anis Amri, som mördade 12 människor i Berlin förra december, skulle även Alhaw utvisas. Båda kunde inte utvisas då de saknade pass. Varför är det så lätt att resa in till Tyskland eller Sverige utan identifikation men omöjligt att resa ut?
Dessutom skulle Alhaw enligt Dublin-överenskommelsen inte alls ha fått vara i Tyskland. Han hade nekats asyl i Norge, vilket de tyska myndigheterna missade. När de kom på det hade de missat tidsfristen för utvisning med en dag. Myndigheternas missade dag kostade Mathias P livet.
Men det kostar oss mer än oskyldiga liv. Det kostar förtroende för staten, som inte verkar kapabel att förse medborgarna med något så grundläggande som säkerhet. Det kostar förtroende för politiker och medier som bortförklarar och därmed hånar de döda och de anhöriga. Till slut kostar det väljare som söker sig till populister och högerextremister som AfD.
