Europas blickar riktas nu mot Nederländerna. Fokus inför nästa veckas parlamentsval har hamnat på ärkepopulisten Geert Wilders och hans Frihetsparti, PPV, som går starkt i opinionsmätningarna.
Man ska vara försiktig med att jämföra partier mellan olika länder. Men Wilders gör själv en stor poäng av att ideologiskt stå nära Donald Trump. Han ser också sitt parti som en del av en internationell rörelse, dit han räknar Marie Le Pens Nationella fronten och Frauke Petrys Alternativ för Tyskland.
Wilders förordar radikala svar på Nederländernas problem. Landet ska lämna EU. Invandringen från muslimska länder ska hejdas och koranen ska förbjudas på samma grunder som Hitlers Mein Kampf.
Förslagen förskräcker. De skulle bryta med Nederländernas tradition av religiös tolerans och de skulle ytterligare förstöra legitimiteten för den europeiska unionen.
Risken för att han verkligen skulle få leda en regering är dock liten. Nederländerna har liksom Sverige ett proportionellt valsystem, därtill ett med ännu lägre trösklar. Väljarnas mandat fördelas på många småpartier. Svårigheten för ett eller två partier att ensamma bilda regering blir ett skydd mot Wilders.
För även i de opinionsmätningar där Wilders ligger högt har hans parti bara runt en tredjedel av rösterna som krävs för att få bilda regering ensamt. Andra partier lär undvika att ingå koalition med honom. År 2012 sänkte han en koalitionsregering mellan liberaler och kristdemokrater genom att dra tillbaka sitt passiva stöd.
Wilders lär alltså inte ta makten i Nederländerna. Däremot kan han orsaka ett svajigt parlament då övriga partier ska parera honom. Oheliga allianser måste formas. Den nuvarande regeringen är ett samarbete mellan två traditionellt statsbärande partier: högerliberala, VVD, och socialdemokratiska, PvdA.
Dessa har tidigare gemensamt kunnat få majoritet. Men den nödsakade koalitionen har tagit tull av partierna, som båda faller i opinionsundersökningar. I dagsläget är det svårt att förutsäga vilka som kommer att styra efter valet.
Frihetspartiet är inte det enda som tar snabba kliv framåt. Det finns också ett grönt vänsterparti, GL, och ett radikalt liberalt parti, D66, som båda ökar i opinionsmätningar. Människor röstar på vad de uppfattar vara den tydligaste motkraften.
Vilka som bildar ny regeringen spelar roll för den kommer att ha tuffa frågor att hantera. Geert Wilders är inte grundproblemet i Holland. Han har blivit farlig därför att övriga partier har gett honom stort eget svängrum i frågor som engagerar många väljare.
Nederländerna har ungefär samma problem som andra västeuropeiska länder. Även om ekonomin återhämtat sig väl och det råder högkonjunktur finns det stora grupper av framförallt äldre väljare som faller efter.
När det gäller EU finns ungefär samma missnöje som i Storbritannien. Människor känner vanmakt inför det egna landets utveckling. Kontrollen över vem som reser in i landet och i vilket syfte är en stötesten.
Den totala brottsligheten i Nederländerna har minskat kraftigt. Men samtidigt växer den och blir allvarligare i vissa bostadsområden och inom vissa grupper.
Integrationen i Holland har inte fungerat. Även om landet är världens kanske mest sekulariserade har islamismens närvaro inneburit att religiöst våld och intolerans påverkar människors liv och det offentliga samtalet. Det finns en stark antimuslimsk opinion i Nederländerna.
När Wilders parti vuxit har de etablerade partierna äntligen börjat adressera utmaningen från islamistisk intolerans. Premiärministern och VVD:s partiledare Mark Rutte skrev nyligen ett öppet brev till folket där han sa att de som trakasserar homosexuella, busvisslar efter kvinnor i korta kjolar eller brännmärker vanliga holländare som rasister lika gärna kan flytta någon annanstans. Självklarheter som tidigare var tabu att säga.
Förhoppningsvis kommer omsvängningen inte för sent. Nederländernas problem behöver hanteras. Men med större klokskap och måtta än vad Wilders har propagerat för.
