Fyra miljarder kronor. Det motsvarar nästan 7000 kronor per göteborgare, inklusive spädbarn. Det är också den beräknande totalkostnaden för att färdigställa den planerade linbanan över Göta älv. Fyra gånger mer än det var sagt från början innan man räknat på allt, enligt siffror som presenterades förra veckan. Att staten skulle stå för en del av kostnaden är en tröst för tigerhjärtan. Även de tänkta driftskostnaderna när linbanan väl skulle vara på plats har skrivits upp till det dubbla.
Att bygga en linbana för att förbättra förbindelserna mellan älvsidorna tyckte en hel del lät som en häftig idé när den först lades fram. Kopplingen till stadens 400-årsjubileum bidrog säkert till entusiasmen för det spektakulära projektet.
Men nu var det inte som turistattraktion eller landmärke linbanan i första hand motiverades. Den skulle ge mest kommunikation för pengarna. Skeptikerna har varit många – inklusive denna ledarsida – och det har nu visat sig att de har fått rätt.
Att infrastrukturprojekt blir dyrare än det var tänkt är snarare regel än undantag. Så på sätt och vis får man vara tacksam att den enorma kostnadsökningen på 400 procent upptäckts redan nu, även om bara planeringsstadiet kostat 77 miljoner och mer utgifter kommer tillkomma för att avveckla projektet. Det sistnämnda är inte formellt beslutat än, men allt annat vore vansinne.
Att de ansvariga politikerna låtit det gå prestige i den här frågan illustrerades inte minst när skeppsbyggaren Henrik Nordhammar ingående kritiserade projektet på saklig grund här på GP Debatt för ett par månader sedan (10/1) och fick ett svar från de rödgrönrosa gruppledarna som mest kan beskrivas som ”god dag yxskaft”.
Nordhammar konstaterar att frågan (utifrån politiska direktiv) utretts med linbanan som måttstock, inte utifrån transportbehovet. Övriga alternativ har fallit på att de inte på alla punkter kan mäta sig med linbanan. På så sätt har man dribblat bort frågan om linbanan är samhällsekonomiskt försvarbar i sig och istället utgått från att Göteborg behöver en funktion motsvarande en linbana.
Det säger sig självt att färjor har många fördelar jämfört med linbaneprojektet. Inte minst ur kostnadssynpunkt. Färjor är flexibla. De kan anpassas till efterfrågan under dygnet och under året. De fasta kostnaderna är förstås mycket lägre. Dessutom är de bemannade vilket är en stor fördel ur säkerhetssynpunkt, inklusive känslan av trygghet. Skulle det ändå vara försvarbart med en mångmiljardinvestering så är istället en ordinär bro eller tunnel för bussar eller spårvagnar något man bör titta på. En tunnel behöver inte stängas av när det blåser hårt och den kan även användas av bilar och lastbilar. Men inget av dessa alternativ är förstås lika spektakulärt.
Mycket skattepengar och tjänstemannatid har kastats bort på detta projekt i en tid när kommunsektorn står inför stora demografiska utmaningar som kommer att slå mot kärnverksamheten. Förtroendet för Göteborgspolitikerna var inte över hövan tidigare och det lär knappast ha stärkts av detta magplask.
