Det är en Ariana Grandekonsert för terroroffren i Manchester på SVT, pappa. Kan vi sätta på TV:n, undrade Alice, 15 år. Jag kollade på traditionellt manér tv-tablåerna i GP men fann ingen konsert, däremot del två av Carl Bildtdokumentären.
– Du måste ha missförstått och dessutom skall jag se på ett program om Carl Bildt, svarade jag precis så grötmyndigt som det anstår en person som varit med på Hylands tid.
– Det är visst en konsert, kolla på SVT Play, sa Alice och försvann ur rummet tillsammans med lillasyster.
Jag tittade på Bildt, del två och kunde inte annat än imponeras av en man som i programmet beskrevs som en person som, trots att man vet att han har fel i en fråga och man själv har rätt, lyckas med konststycket att få en att så småningom tro att man har fel.
Bildt "klingade ut" och från och från vardagsrummet hördes Ariana Grande. Jag kunde givetvis inte hålla mig utan anslöt mig till resten av familjen som andäktigt följde konserten. Vilken upplevelse det blev! Inte för att det är "min musik eller mina artister" utan för att den gav mig en insikt om vad en ny generation artister kan och vill göra. Och vilken konsert det blev! Det var omöjligt att inte gripas av polisen som dansade med barnen, av Arianas One last time och Over the Rainbow och barnkörens känslosamma framträdande.
Att artister använder sitt idolskap för ett annat syfte är inget nytt men det fanns ett annorlunda förhållningssätt, en ny ton.
– Det var inga knutna nävar och högstämda tal och appeller. Det var en ny generations sätt att visa solidaritet. Det var ren popmusik och kvällen har visat kraften i en poplåt, som musikjournalisten Per Sinding-Larsen uttryckte det efter konserten.
Bakgrunden till One Love Manchesterkonserten är givetvis den vidriga terrorattacken i Manchester den 22 maj då 22 människor fick sätta livet till när de lämnade Ariana Grandekonserten - de flesta unga flickor som kommit för att se sin stora idol.
Ariana Grande ställde chockad in resten av sin turné. Men tragedin lämnade henne ingen ro.
– Jag kan inte leva med att vi inte gör någonting. Vi måste göra något, skall Ariana Grande ha sagt till sin manager.
På bara några få veckor lyckades hon trumma ihop en stor mängd av dagens riktigt stora popstjärnor till One Love Manchester: Miley Cirus, Chris Martin och Coldplay, Justin Bieber, Katy Perry, Robbie Williams, Take That, Liam Gallagher, Black Eyed Peas, Mac Miller och Pharell Williams.
Kvällen innan konserten drabbades London på nytt av ett terrordåd när tre terrorister körde in en lastbil bland promenerande människor på Londonbridge för att därefter attackera andra med knivar i ett närliggande restaurangområde.
Men Ariana Grande och alla de andra artisterna var eniga om att ändå genomföra välgörenhetskonserten.
"Efter händelserna i London och de i Manchester för två veckor sedan, känner vi ett ansvar för att hedra dem som förlorades, skadades och drabbades. Vi kommer att hedra dem med mod och trots inför rädslan. Dagens One Love Manchester välgörenhetskonsert kommer att genomföras men med ett ännu större syfte. Vi får inte vara rädda och som en hyllning till alla som drabbats för vi samman våra röster och sjunger högt", skrev Scooter Braun, Grandes manager.
Det var storartat av Ariana Grande att ordna konserten och det var imponerande hur artistvärlden med kort varsel ställde upp. Ariana Grande, den 23-åriga tidigare barnskådespelerskan som blivit en av popvärldens stora, har 106 miljoner följare på Instagram och utsågs förra året av Time Magazine till en av världens 100 mest inflytelserika personer.
Självklart betyder det oerhört mycket för mängder av tonåringar när Ariana ställer upp och visar så mycket engagemang, kärlek och känsla. Det hjälper unga människor världen runt att hantera det är som är ofattbart grymt och vidrigt. Det hjälper dem att kanalisera de stora känslor av sorg och vanmakt som följer på andra unga, oskyldiga människors våldsamma död.
Kärlek, sång och manifestationer räcker emellertid inte mot det hänsyns- och urskiljningslösa mördandet. Det behövs antiterrorstyrkor, kameror, internationellt samarbete, spaning, avlyssning och stor beslutsamhet i att undanröja förutsättningarna för radikalisering och utanförskap - det behövs utbildning, arbete och inkludering. Tuffheten, säkerheten och beslutsamheten är förutsättningen för att vi skall våga och orka visa kärlek och omtanke.
Det är lätt att säga att vi inte skall låta oss skrämmas, inte förändra våra liv och vanor, inte möta hat med hat och ilska - "för det är precis av terroristerna vill åstadkomma". Det är dock betydligt svårare att leva upp till.
För de miljontals föräldrar över hela världen som följt sina tonårsbarn till konserter med Ariana Grande, Justin Bieber och One Direction är det omöjligt att inte tänka "det kunde varit min dotter, min son". Det är svårt att inte känna rädsla inför nästa konsert. Det är svårt att inte undra om det verkligen går att stoppa terrorn som hemsöker plats efter plats, stad efter stad, land efter land.
Rädslan försvinner inte av One Love Machester. Men konserten gav hopp och styrka till unga överallt. De fick se alla de 50 000 på Old Trafford Cricket Ground i Manchester sjunga, dansa och gråta. De fick se sina idoler visa känslor, tårar, medkänsla och ta ansvar.
Och vi äldre fick se den obändiga livsglädjen och kraften hos en ung generation, artister och publik, som går samman och inte viker sig för det man är rädd för!
